HETTA 4.0 - Malmö stad

NÄRHET
106 © Bengt Carlson
BENGT CARLSON
– Hallå där! Lägg av! Stå inte och flåsa mej i nacken på det där viset.
– Nå, nå, flåsa är väl ändå att ta i. Jag står visserligen ganska nära nu, och
min andedräkt kan säkert uppfattas som litet obehaglig och sval. Men flåsar
dej i nacken gör jag inte. Det har visserligen hänt någon gång, att jag verkligen
har gjort det, men då har min herre varit allt för upptagen av annat för att ens
lägga märke till min närvaro.
– Varför står du då där bakom mej och andas? Vem är du? Vad vill du?
– Min gode man, var glad att jag håller mig här bakom dej. Låt det vara så.
Ser du, det är ännu inte riktigt tid för dej att möta mej.
Nog har det hänt i din ungdom att du någon gång, ja till och med några
gånger, har sett mig rakt i ansiktet – utan att känna igen mig.
Vad jag vill? Jag vill ingenting. Någon vilja har jag inte. Vem jag är kan jag
gott tala om för dej. Jag är Döden. Det är min kyliga andedräkt du känner i
nacken.
– Döden? Jag känner inte dej. Jag vill inte veta av dej! Gå till någon annan.
Det finns millioner andra du kan gå till. Varför välja mej!?
– Min vän, jag har inte valt dej. Du missförstår det hela. Jag är din Död.
Din personliga Död. Mig kan du inte byta bort. Jag står bara litet nära nu, så
nära att du känner min andedräkt. Ja, det där svala i nacken alltså.
– Jag kan springa ifrån dej! Jag springer! Du ska inte få tag i mej. Jag ger mej
fan på att jag kan springa ifrån dej!
– Så, så, ta det lugnt. Att börja springa nu är inte det klokaste om du tycker
att jag har kommit för nära. Jag skulle bara komma ännu något närmare.
En gång i tiden kunde du kanske ha ökat avståndet mellan oss, genom att
springa lite då och då, men inte nu. Nej min vän, ta det lugnt. Vänj dej vid min
närhet. En dag ska du och jag vara ett. Till dess finns jag här bakom dej. Vänd
dej inte om för att möta mej. Låt mej sköta den detaljen.
Om min andedräkt någon gång skulle kännas allt för sval, kan du ju alltid
ge nacken en omgång med hårtorken.
Tillbaka till innehållsidan