HETTA 4.0 - Malmö stad

MÖTE I HET AUGUSTINATT
Jag såg henne allra först under en flyktig sekund, då hennes ögon mötte mina
i ett plötsligt och oväntat ögonkast. Ett sådant som bara tycks fara förbi. Som
det gärna gör i röran av festglada invid en oordnad och stökig bardisk inne i
en caseta de feria. Ändå kändes mötet märkvärdigt djupt. Tillräckligt djupt för
att på egen hand vilja återvända. Snart nog möttes våra ögon igen.
Det mötet blev längre. Alltför långt för att kunna avfärdas som ingenting alls,
men ändå tillräckligt kort för att kunna tas tillbaka. Kalla det gärna för ett
själsligt möte. Ett ömsesidgt möte mellan två ögonpar. Något som inte bara
fastnade på näthinnan, utan i allra högsta grad lagrades någonstans i minnets
hemliga irrgångar. Det var ett bekräftande möte. Förvisso helt ordlöst,
men definitivt bekräftande. Det fanns ett ömsesidigt gillande, ett band, oss
emellan. Jag anade hennes leende läppar bakom det höjda glaset med fino,
men ingenting fanns ivägen som hindrade hennes varma och leende spanska
ögon från att nå mina. Ingenting.
Vem som bröt förtrollningen är svårt att säga. Kanske gjorde vi det båda två
samtidigt. Eller kanske var det i själva verket bara hennes festande väninnor
som pockade på hennes uppmärksamhet i ännu en brindis. Jag vet inte. Vi
blev båda upptagna med vårt. Jag svepte det som fanns kvar av min sherry i
ett enda glupskt drag. Och beställde sedan ännu en. Hettan i kinderna och
den ljumma och behagligt lätta berusningen begärde mer. En åldrad gitarrista
ackompanjerade en ensam flamencodansös på en provisorisk scen i andra
änden av festtältet. Entusiastiska åskådare stod flockade runt om och iakttog
skådespelet med taktfast klappande händer. Feststämningen ökade i takt
med musiken och, försåvisst, med den sjunkande nivån av vin i de överallt
skvalande botas de vino som gick ur hand i hand. Natten var ännu i sin linda.
Jag bad med en enkel fingervisning en camarero att återigen fylla mitt glas
med sherry. Innan den ens blivit upphälld hade jag redan bjudits att dricka
en generös stråle med sval manzanilla ur en överförfriskad campesino´s nötta
vinsäck. Det var svårt, för att inte säga – inte längre möjligt – att undvika att
ryckas med i den tilltagande och löftesrikt passionerade festyran.
Jag befann mig i ett av de hundratals festtält som spännts upp inför den årliga
feria de agosto i Málaga. Just dit hade jag förts, som av en osynlig tvingande
167 © Björn Solum
BJÖRN SOLUM
Tillbaka till innehållsidan