HETTA 4.0 - Malmö stad

PÅ VÄG
117 © Magnus Bengtsson
MAGNUS BENGTSSON
Bilstereon spelar Highway to hell. Thomas har jämt gillat AC/DC, åtminstone
ända sedan Brian Johnson tog över som sångare.
Thomas ser lycklig och levande ut. Vägen avtecknar sig i hans
solglasögon och håret ligger som alltid bakåtkammat. Han är klädd i den
rosa pikéskjortan, den som Alexandra gav honom på hans fyrtionioårsdag.
Fyrtionio år, hur kunde tiden gå så fort?
Fläkten vispar runt den kvalmiga luften. Termometern visar trettiotre
grader. Det måste vara årets varmaste dag. Thomas hand verkar klibba mot
ratten. Han stryker svetten ur pannan och sträcker sig efter Ramlösan. Han
brukar aldrig köpa vatten, han är emot de onödiga transporterna och deras
påverkan på miljön. Även han måste få synda ibland. Det fanns inte mycket att
välja på i macken. Läsk förstör tänderna, juice är för starkt för hans mage och
öl tycker han inte om. Han har alltid varit så känslig men vad spelar det för
roll nu?
Thomas klunkar i sig vattnet. Han kväver en rap och ler. Han vrider upp
volymen på stereon. Utanför flimrar skogen förbi på båda sidorna. Trafiken
är gles. Han gillar att vara ensam på vägen, det ger honom en känsla av frihet.
Han berättar ofta att han älskar att vara på väg någonstans, att lämna allt det
gamla bakom sig. Han är ett med nuet. Det finns ingen som fångar dagen
såsom Thomas. Han trycker ner gaspedalen och skrålar med i låten.
– Nobody’s gonna slow me down.
Regnstänk träffar framrutan. Thomas slår på vindrutetorkarna, de gnäller.
Hans mobil ringer. Han gräver fram den ur shortsfickan. Han struntar i
headsetet, det är för krångligt. Alexandra tjatade alltid om headsetet, varför la
hon så mycket tid på att tjata?
En polisman presenterar sig, Thomas vrider ner volymen på stereon, sänker
farten, polismannen pratar, Thomas försöker svara, allt han får ur sig är ett
mmm, han blickar mot Ramlösan, den är tom, polismannen pratar, från
horisonten drar ett svart moln in, ett avlägset muller rullar mot Thomas, han
sliter av sig solglasögonen, tårar stiger i hans ögon, rinner nerför hans kinder,
han försöker torka bort tårarna men nya strömmar fram, hans läpp darrar,
polismannen har lagt på, det svarta molnet tornar upp sig, vinden river i
Volvon, Thomas vrider upp volymen, pressar gaspedalen mot golvet, skjuter
in i det svarta molnet, det slukar honom, regnet piskar mot rutan, åskknallar
dånar, en blixt skär sönder himlen och slår ner i en gran vid sidan av vägen,
Tillbaka till innehållsidan