HETTA 4.0 - Malmö stad

POJKKROPP
Det är inte många timmar kvar, det kan det inte vara, tänker han. Han har satt
sig ovanpå händerna och små stenar från klipphällen sticker in i handflatorna.
Handryggen klibbar fast mot baksidan av låren, den del som inte täcks av de
korta shortsen. Sen ska de gå tillbaka. Sen är det mellis. Sen kanske leka något,
kanske dunken, eller är det för varmt för dunken? Sen kommer mamma och
man går hem. Kanske kan man få köttfärssås ikväll. Det är inte omöjligt. Det
var länge sedan.
Han kniper ihop ögonlocken nästan helt, spärrar sen upp ögonen, växlar
mellan lägena. Halvljus, helljus, halvljus, helljus. Som en bil som kör i regn
eller dimma, det är så det känns. Glittret på vattnet blir som dimma. Han kan
inte se klart.
”Men ska du inte doppa fötterna åtminstone?” Lisbets röst är som alltid
lite gnällig. Det är inget hon rår för, hon bara låter så. Hon har naglar som
spricker och därför målar hon dem med tjocka lager grönt nagellack.
Han skakar på huvudet.
”Nej, jag har inte lust.”
”Men lilla vän, det vore väl skönt att svalka sig lite. Är du inte varm?”
Han skakar på huvudet. Efter en stund ger hon upp. Hon spanar ut över
stranden. Presenningen som sticker upp i vattenbrynet för att botten inte ska
vara dyig. Vassen som äter sig allt längre in från kanterna. Bryggan med sina
gröna algfläckar.
”Jaha. Nä, jag ska ju inte tvinga dig.”
Lisbet är inte svår att förstå. Han har redan lärt sig. Han vet att hon
kommer stå kvar en stund till, men inte länge, så länge hon måste för att inte
verka ofokuserad. Hon står inte ut med tystnaden så länge. Själv är han bra på
det. Han vickar fram och tillbaka på handflatorna.
”Kristoffer!”
Det är bara Stoffe som kan pissa från bryggan och få det att vara häftigt.
Han vet inte om han ska vara tacksam för att det tar bort Lisbet eller om han
ska bli äcklad. Han är likgiltig. När han kommer hem ska han sätta in motorn
i meccanobilen. Det kommer bli den största hittills.
Småungarna sitter med uppblåsta armdynor på det grunda. Någon
skriker. Kanske att han längtar lite efter att sitta där. Bygga sandslott. Med
vasspinnar som mur. Han är expert. Det är synd att ingen får se det. Men de
skulle inte förstå.
214 © Anna Nygren
ANNA NYGREN
Tillbaka till innehållsidan