HETTA 4.0 - Malmö stad

trappstegen. Framför helgonikonen stod en kvinna på knä med nerböjt huvud
och bad. Jag lyckades slita mig mig loss ur människomassan och gick och satte
mig, jag också, på ett av trappstegen.
Jag märkte det inte ens först, men plötsligt satt hon bara bredvid mig, helt
nära, hon, den vackra. Kanske var det vinet, eller kanske var allt en hägring,
en dröm, eller helt enkelt något oförklarligt, något med mystiken i det
som händer oss i livet, men det kändes bara så självklart att just hon satt där.
”Jag har blivit bönhörd.”, viskade hon bara.
Jag minns att jag tänkte att hettan som jag kände inte hade funnits i vinet, inte
i elden. Den fanns egentligen inte ens under solens obarmhärtiga strålar en
het augustidag i Málaga. Den måste redan ha funnits inuti mig själv. I hjärtat
av mitt väsen. Som vore den bara ditplacerad av någon eller något i form av
en glödande het längtan efter passionerad kärlek som var redo att förvandlas
till verklighet, när jag själv så tillät.
Tanken fick mig att stanna kvar. Där pliktens och förnuftets iskyla smälter till
glödande passion av kraften i en blottad själs gömda längtan.
Jag stannande kvar, där hjärtat är den låga som håller allt vid liv.
170 © Björn Solum
BJÖRN SOLUM
Tillbaka till innehållsidan