29.08.2013 Views

HETTA 4.0 - Malmö stad

HETTA 4.0 - Malmö stad

HETTA 4.0 - Malmö stad

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

Sandkorn hade fastnat under foten och letat sig in mellan tårna. Det kändes<br />

som om hon lagt sandpapper i skorna. Det gjorde ont. Omöjligt att få bort<br />

även om hon försökte borsta bort det, fastnade bara på händerna istället. Väl<br />

uppe på strandvägens gråmelerade plattor fick hon syn på en vattenkran.<br />

Vilken lättnad att skölja av sanden. Hon vek sen av åt höger, strosade längs<br />

med strandpromenaden. Redan efter ett tiotal meter prickade hennes ögon<br />

något som verkade en aning bekant. Det var mannen som kom emot henne.<br />

Hon kände honom. Vem var det? Deras blickar möttes. Valle! Det var Valle.<br />

Valter Skoglund.<br />

– Känner du igen mig? frågade hon.<br />

– Jo men visst, sa han och visade sina tänder.<br />

Framtänderna, den ena framtanden snett över den andra. Precis som<br />

Tommy Blom hade hon ofta tänkt. Fast håret var tunt och slog en aning mot<br />

grått, istället för blont och låg inte ner över öronen som då. Hade han en liten<br />

ölmage? Lisa försökte kika. Valle tog ett steg mot henne och öppnade sin<br />

famn. Hon gick villigt rakt in. Kände. Åh, hans doft. Hans älskade doft. Det<br />

var Valles alldeles egna lukt hon allra först blev förälskad i. Han lånade henne<br />

sin ljust lila stickade halsduk. De var på modet just då och långa skulle de<br />

vara. Alla gick omkring i lila halsdukar som de hade virat ett antal varv runt<br />

halsen, men som ändå räckte ner till marken. Hon hade gått omkring och<br />

sniffat i den i flera veckor.<br />

– Du, sa han och tog ett steg bakåt så att han kunde se in i hennes ansikte,<br />

vet du vad?<br />

– Nej, vad då?<br />

– Har du tid?<br />

– Tid till vad?<br />

– Smita.<br />

– Smita?<br />

– Ja jag antar att du är här med din familj?<br />

– Joo, ja just det.<br />

– Jag kan. Kan du? Smita iväg en stund.<br />

Lisa kände härlig oförfalskad lusta stiga upp genom kroppen, från tårna<br />

ända upp genom skallen ut i hårstråna i nacken. Upphetsningen vibrerade<br />

i skrevet. Älska med varandra? Det som de aldrig fått tillfälle att göra som<br />

tonåringar. Petting, hångel, men inget mer. Skulle de göra det nu? Undrar hur<br />

han är att älska med? Hon bestämde sig.<br />

– Ja, men var?<br />

181 © Ethel Hedström<br />

ETHEL HEDSTRÖM<br />

Tillbaka till innehållsidan

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!