Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Sandkorn hade fastnat under foten och letat sig in mellan tårna. Det kändes<br />
som om hon lagt sandpapper i skorna. Det gjorde ont. Omöjligt att få bort<br />
även om hon försökte borsta bort det, fastnade bara på händerna istället. Väl<br />
uppe på strandvägens gråmelerade plattor fick hon syn på en vattenkran.<br />
Vilken lättnad att skölja av sanden. Hon vek sen av åt höger, strosade längs<br />
med strandpromenaden. Redan efter ett tiotal meter prickade hennes ögon<br />
något som verkade en aning bekant. Det var mannen som kom emot henne.<br />
Hon kände honom. Vem var det? Deras blickar möttes. Valle! Det var Valle.<br />
Valter Skoglund.<br />
– Känner du igen mig? frågade hon.<br />
– Jo men visst, sa han och visade sina tänder.<br />
Framtänderna, den ena framtanden snett över den andra. Precis som<br />
Tommy Blom hade hon ofta tänkt. Fast håret var tunt och slog en aning mot<br />
grått, istället för blont och låg inte ner över öronen som då. Hade han en liten<br />
ölmage? Lisa försökte kika. Valle tog ett steg mot henne och öppnade sin<br />
famn. Hon gick villigt rakt in. Kände. Åh, hans doft. Hans älskade doft. Det<br />
var Valles alldeles egna lukt hon allra först blev förälskad i. Han lånade henne<br />
sin ljust lila stickade halsduk. De var på modet just då och långa skulle de<br />
vara. Alla gick omkring i lila halsdukar som de hade virat ett antal varv runt<br />
halsen, men som ändå räckte ner till marken. Hon hade gått omkring och<br />
sniffat i den i flera veckor.<br />
– Du, sa han och tog ett steg bakåt så att han kunde se in i hennes ansikte,<br />
vet du vad?<br />
– Nej, vad då?<br />
– Har du tid?<br />
– Tid till vad?<br />
– Smita.<br />
– Smita?<br />
– Ja jag antar att du är här med din familj?<br />
– Joo, ja just det.<br />
– Jag kan. Kan du? Smita iväg en stund.<br />
Lisa kände härlig oförfalskad lusta stiga upp genom kroppen, från tårna<br />
ända upp genom skallen ut i hårstråna i nacken. Upphetsningen vibrerade<br />
i skrevet. Älska med varandra? Det som de aldrig fått tillfälle att göra som<br />
tonåringar. Petting, hångel, men inget mer. Skulle de göra det nu? Undrar hur<br />
han är att älska med? Hon bestämde sig.<br />
– Ja, men var?<br />
181 © Ethel Hedström<br />
ETHEL HEDSTRÖM<br />
Tillbaka till innehållsidan