HETTA 4.0 - Malmö stad

land allt som skrivits och ristats på väggarna, mitt eget namn i ett hjärta
tillsammans med namnet Karin.
Visst, det var den sommaren då Karin, en blond flicka som jag var häftigt
förälskad i, svek mig för en kille som hette Bosse. För ett ögonblick är
jag tillbaka till somrarna då vi grabbar suttit i omklädningsrummet och
pratat om tjejerna som klädde om vägg i vägg. Hur vi kikat in till deras
omklädningsrum genom springorna i mellanväggen.
Innan jag hunnit drömma mig för långt bort blir jag brutalt tillbakaryckt
till verkligheten av sonen som vill iväg till stranden. Vi lämnar
omklädningshytterna och slår oss ner med vår filt och picknickkorg i
halvskugga under ett träd.
Efter en simtur i det klara vattnet fortsätter jag att drömma om gamla tider
medan min son förnöjt leker nere vid strandkanten.
Tiden går fort, solen står redan högt på himlen.
Stranden fylls med folk. Mest ungdomar.
134 © Gunnar Ljunggren
GUNNAR LJUNGGREN
Medan vi äter våra bullar och dricker saft och kaffe pekar jag på det gamla
hopp tornet.
Där brukade jag dyka från tian när jag var ung skryter jag för att imponera
på min son.
Jag vet inte om vi dök men några modiga hoppade i alla fall, det mindes jag.
Kan vi inte klättra upp undrar han full av iver.
Jag förklarar för honom att det är farligt för småkillar att klättra så högt.
Själv hade jag emellertid blivit lite sugen på att klättra upp bara för att titta
hur högt det var där vi, eller dom, hoppat en gång i tiden.
Jag ber sonen vänta nedanför, jag ska strax vara tillbaka.
Han ser missnöjd ut men lovar att vänta, medan jag försiktigt klättrar upp
för den gamla träställningen.
Trappstegen är nötta och hela ställningen känns ranglig.
Jag minns att den första avdelningen jag kommer till kallades kandidaten,
jag passerar den och fortsätter upp för nästa trappstege till det vi kallat
magistern, tornet eller tian.
Om den är tio meter upp vet jag inte men jag håller mig krampaktigt i det
rangliga räcket och tittar försiktigt ner.
Det är högt!
Tillbaka till innehållsidan