STADENS STRUKTUR HANDLINGSPROGRAM - Malmö stad

Under 1900-talets sista decennier
bestod byggandet i den
slutna kvarterstaden främst av
så kallade ”infill”, det vill säga
mindre nybyggnader i befintlig
miljö. (Stora Kvarngatan)
Arkitekturen omkring sekelskiftet
2000 präglas av en nymodernistisk
anda med stora släta
fasadpartier och omfattande
glasytor.
mörkrött kontrasterade. Fönstersnickerierna var mörkbruna och fönsterytorna blev
mindre, till följd av energisparnormer som kom i samband med oljekrisen 1973–74.
Balkongerna, som för det mesta placerades utanpåliggande, blev större och fick inte sällan
avfasade hörn. Balkongräckena utfördes i aluminium och fronterna främst i korrugerad
plåt. Trapphusen fick på 1970- och 80-talen generellt sina entréer från gårdarna,
endast enstaka portar ledde in från gata till gård. Takfallen blev brantare och belades
med betongpannor.
Under den senare delen av 1980-talet och början av 1990-talet bestod byggandet
främst av så kallade ”infill”, det vill säga mindre nybyggnader i befintlig miljö. Fasaderna
utformades i olika slag av postmodernistisk stil, ibland med en strävan efter
anpassning till den befintliga bebyggelsen. Flera olika fasadmaterial förekom: tegel
med mönstermurningar, puts med inslag av dekorativa keramiska plattor med mera.
Fönstren fick poster och ibland även spröjsar, fönstersnickerierna bestod företrädesvis
av vitlackerad aluminium (åtminstone ytterbågen).
Arkitekturen omkring sekelskiftet 2000 präglas av en nymodernistisk anda med stora
släta fasadpartier och omfattande glasytor. De nya nya byggnadernas fasader som uppfördes
i samband med bomässan Bo01 utmärks av stora glaspartier, ljus puts och inslag
av oljat trä och rostfritt stål. Några av dem är uppförda i gult eller rött tegel. Gemensamma
drag är betoningen av horisontalitet och brist på renodlat dekorativa inslag. En
ökad medvetenhet om byggnaders miljöpåverkan ledde bland annat till att solpaneler
och gröna tak är vanligt förekommande.
24