STADENS STRUKTUR HANDLINGSPROGRAM - Malmö stad
STADENS STRUKTUR HANDLINGSPROGRAM - Malmö stad
STADENS STRUKTUR HANDLINGSPROGRAM - Malmö stad
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
I <strong>stad</strong>sdelen Riseberga, som planerades<br />
under 1950-talets första hälft,<br />
tillämpades grannskapstanken på<br />
ett större område med enbart småhus.<br />
Stadsplanen omfattar mindre<br />
grupper av radhus, kedjehus och<br />
friliggande villor samt centrum,<br />
skola och gemensam park. Flera av<br />
husen fick en tydlig skånsk anknytning.<br />
(Riseberga)<br />
De grupphusområden som uppfördes<br />
under tidigt 60-tal var i allmänhet<br />
mycket välplanerade och<br />
enhetliga. Husen placerades i tätt<br />
inpå gatan och de intima gaturummen<br />
gestaltades omsorgsfullt med<br />
hänsyn till solförhållanden och<br />
insynsproblem. (Djupadal)<br />
vata, halvprivata och offentliga zoner studerades noga. Den våldsamt ökande efterfrågan<br />
på småhus under 1970-talets första hälft och den expansion småhusproduktionen samtidigt<br />
genomgick i landet ledde till ett alltmer rationellt byggande. Småhus- och grupphusområden<br />
från den här tiden uppvisar en slentrianmässigt upprepad schematisk områdesplanering<br />
med hus rationellt uppradade längs raka säckgator. Varken insynsproblem eller<br />
bo<strong>stad</strong>ens placering i förhållande till väderstrecken har studerats särskilt, och den tidigare<br />
så omsorgsfulla utformningen av närmiljön saknas.<br />
Arkitektur<br />
Under miljonprogamsåren utvecklades arkitekturen mot en bred stilblandning utan<br />
den tidigare regionala förankringen. Låga, täta områden med vinkelhus, atriumhus och<br />
kedjehus, rätvinkligt upprepade längs raka gator blev vanligt. Fortfarande var gult tegel<br />
det vanligaste byggnadsmaterialet. Platta papptak med höga panelade sargar, mörka horisontella<br />
fönsterband och mexitegel blev vanliga inslag. På 1970-talet ledde det rationella<br />
byggandet till en allt större likriktning av bebyggelsen.<br />
Trafik<br />
På 1960-talet tillämpades i regel ett traditionellt <strong>stad</strong>splanemönster med en lätt modifierad<br />
rutnätsplan och en odifferentierad trafik – fotgängare, cyklister och bilar samsades på<br />
den gemensamma gatan. Ofta uteslöts trottoarerna för att dra ned anläggningskostnaderna.<br />
Bebyggelsen ligger tätt utmed gatan och garagen är framträdande i gatumiljön.<br />
Under senare delen av 1960-talet tvingades man allt mer beakta ökande trafiksäkerhetskrav<br />
i planeringen (se storskaliga bo<strong>stad</strong>sområden). De olika trafikslagen skulle i möjligaste<br />
mån hållas åtskilda. En vanlig lösning blev grupphusområden med ett differentierat<br />
trafiknät – en omgärdande yttre matargata som leder biltrafiken till bo<strong>stad</strong>skvarterens<br />
säckgator (korta återvändsgator), vilka står i förbindelse med ett inre gång- och cykelvägnät<br />
närmast husen. Garage och bilparkering förlades i bo<strong>stad</strong>sområdets utkant.<br />
I de fall trafiksäkerthetsriktlinjerna tillämpades med fantasi utgjorde de inte något hinder<br />
för att skapa tilltalande boendemiljöer. I områden byggda i början på 1970-talet har<br />
dock den fullständiga separeringen av trafikslagen, tillsammans med en slentrianmässigt<br />
utformad bebyggelse, små tomter och brist på gemensamma grönytor resulterat i många<br />
monotona områden med ett dominerande inslag av ödsliga, breda asfalterade ytor.<br />
76
Change language