Stöd till sanning, rättvisa och gottgörelse - Sida

UTveCkLIngSSAMArBeTe För MänSkLIgA räTTIgheTer • kampen för sanning, rättvisa och gottgörelse
rätta ett register över offren (Registro Único de Víctimas, RUV),
som blev huvuduppgiften för det statliga Rådet för gottgörelse
(Consejo de Reparaciones). Rådet skapades 2006.
Det är aldrig mörkare än
just före gryningen
”Sannings- och försoningskommissionens arbete började i
september 2001 och avslutades i augusti 2003. Tack vare det
svenska bidraget och andra länders insats (däribland Belgien,
USA, Storbritannien, Holland) kunde vi genomföra ett välordnat
och grundligt arbete med högkvalificerad personal.
Man utarbetade också en utförlig rapport om hur resurserna
använts. Vi arbetade med 900 personer i fyra av landets regioner,
där vi samlade in över 17 000 vittnesmål. Beslutet om en
Sanningskommission togs 2001, men Toledo-administrationen
(2002–2006) bad oss att, förutom en rapport om vad som
verkligen hänt i landet, även ge rekommendationer för en försoningsprocess.
Därför fick den namnet Sannings- och försoningskommissionen.
Rapporten avslöjade konflikter, diskriminering och historiska
kulturella motsättningar. Den påvisade en diskriminerande
särbehandling av etniska majoritetsgrupper, de fattigaste och
de quechuatalande. Den belyste obeskrivliga övergrepp.
Offren ansågs inte vara medborgare. Rapportens resultat
synliggjorde de kulturella motsättningarna. Man såg behovet
av och rekommenderade en interkulturell dialog, eftersom
Peru består av flera nationer i en, och varje kultur har sina
problem inom gruppen. Rekommendationerna gavs i syfte att
utarbeta en nationell politik, som tar hänsyn till olika språk
och kulturer, till exempel möjligheten att väcka åtal eller
erbjuda hälso- och sjukvård på det egna modersmålet. Metoden
att använda offentliga utfrågningar hämtades från den
sydafrikanska Sanningskommissionen och var mycket viktig,
eftersom det var det första offentliga erkännandet för offren,
vilket gav dem ett värde och fick dem att känna sig som rättighetsbärare.
Konflikten, det fanns offer och förövare i samma samhälle.
Man vet att det kan ha varit grannen som dödade ens släkting.
Det är inte och kommer inte att vara lätt att tala om försoning,
när det finns så mycket diskriminering. CVR:s uppgift var
inte att försona, ansvaret låg hos staten, som genom CRV fick
reda på sanningen.
SALOMON LERNER
VAR ORDFÖRANDE I
SANNINGS­ OCH FÖR­
SONINGSKOMMISSIO­
NEN, CVR.
43