Stöd till sanning, rättvisa och gottgörelse - Sida

UTveCkLIngSSAMArBeTe För MänSkLIgA räTTIgheTer • Arbetares rättigheter
88
”Detta förslag fanns med i förbundets krav inför de centrala
avtalsförhandlingarna i gruvsektorn och stora demonstrationer
genomfördes i landet. Detta skedde i en mycket
komplicerad situation, med tanke på de täta attackerna mot
fackföreningarna, både av Sendero Luminoso och av ordningsmakten.”
Sverige, Tyskland och England var de länder som hade
ledande ställning i FIM och som bidrog med ekonomiska
resurser för att stärka FNTMMSP.
Jorge Quezada sammanfattar resultaten av det fackliga
biståndet, där Sverige var tongivande, på följande sätt:
”Vi lyckades etablera en starkare förhandlingsposition
gentemot företagen. En minimilön fastställdes, och genom
lagstiftning definierades en rad sjukdomar relaterade till gruvsektorn.
En del av medlen från det svenska utvecklingssamarbetet
avsattes till humanitärt bistånd åt anhöriga till de
gruvarbetarledare som hotades eller hade mördats. Gruvarbetarnas
kamp nådde sin höjdpunkt på 80-talet. Under Alberto
Fujimoris regering på 90-talet gavs gruvkoncessioner på hundratals
markområden till privata och utländska intressenter.”
Enligt Jorge Quezada avskedades 70 procent av gruvarbetarna.
En del blev permanent uppsagda medan andra
återanställdes av bemanningsföretag, en process som kallas
outsourcing (ett globalt fenomen) som Alan Garcías regim
införde i slutet av 80-talet. Idag handlar kampen om att organisera
dessa arbetare.
”Många människor hamnade på gatan och i dag är
antalet anslutna en fjärdedel jämfört med 80-talet.”
Sedan 1992 arbetar Jorge Quezada på Centret för arbetsrättsrådgivning
(Centro de Asesoría laboral, CEDAL), en enskild
organisation. Sedan ett och ett halvt år tillbaka är han dess
verkställande direktör. Det är ingen överraskning för honom
att gruvarbetarnas fackförbund tjugo år senare har färre medlemmar
och att de inte har återhämtat det politiska inflytande
de hade tidigare.
”Det var logiskt att vi inte kunde bli starka under den tidsperioden:
Först kom våldet och hoten från Sendero Luminoso,
och parallellt kom angrepp från militärens sida. Därefter
genomförde staten en ny neoliberal modell. Dock kvarstår
effekten av vår och andra organisationers kamp i form av
landets nya politiska författning 1979, där man fastställde en
rad rättigheter som tidigare inte hade beaktats.”