Stöd till sanning, rättvisa och gottgörelse - Sida

UTveCkLIngSSAMArBeTe För MänSkLIgA räTTIgheTer • Barns rättigheter
80
”Skolkommuner”: Mer makt till eleverna
”De små kan sin sak. De lär sig dag för dag! Du skulle
se hur de håller sina tal, hur de övertygar sina kamrater
att rösta på dem”, säger Hilda Zapata, grundskolelärare
och kommunfullmäktigeledamot i Yungay.
”De upplever demokratin samtidigt som vi måste lära
dem värderingar. Det har hänt att ett barn gett bort
godis för att andra ska rösta på honom. Då drog vi
slutsatsen att vi måste betona frågor om etik och
värderingar.”
”Municipios Escolares” – skolkommuner – är elevråden på
varje skola. Konceptet är alltså lånat från kommunen och det
finns på varje skola såväl en skolborgmästare som ett skolfullmäktige,
De är ursprungligen ett förslag från Rädda Barnen
som fick stöd av utbildningsministeriet. Först kom man med
förslaget att sprida ”Veckan för barnens rättigheter” som en
kampanj i Limas skolor en gång om året. Så småningom blev
veckan en anledning att anordna evenemang för att sprida
kunskapen om rättigheterna. Veckan skapade utrymme för
barn och lärare att anta ett horisontellt förhållningssätt, präglat
av respekten för varandra och ett ömsesidigt lärande.
De erfarenheter som började med CODENI, samordningen
för barnens rättigheter i Cusco, ledde till bildandet av
”elevbrigaderna” som arbetade för att ungdomarna skulle få
en plattform där de kunde delta i försvaret av sina rättigheter.
Under 1999 lades sista handen vid förslaget, med stöd från
den Rädda Barnen-finansierade ”Aktion för barnen” (Acción
por los Niños), en organisation som bildades av det team som
an svarade för utformningen av strategin för DEMUNAmodellen.
Utifrån Rädda Barnens erfarenhet lanserades sedan idén
om skolkommuner, men då hade ”Veckan för barnens rättigheter”
redan arrangerats under flera år.
1996 inrättades skolkommuner i 6 500 skolor i den centrala
delen av landet och man lyckades då samla 1 200 deltagare
i de kommunala elevråden. I klassrummen mobiliserades
30 000 pojkar och flickor. 2002 hade siffran ökat: 2,5 miljoner
barn valde i sina klassrum sin borgmästare och antalet valda
representanter uppgick till 40 000 barn. Dessa kommer, enligt
Hilda, ”att bli framtidens ledare på sina orter, eftersom de
redan som små tycker om att vara med, leda och ta beslut”.