Stöd till sanning, rättvisa och gottgörelse - Sida

UTveCkLIngSSAMArBeTe För MänSkLIgA räTTIgheTer • kampen för sanning, rättvisa och gottgörelse
44
Påverkade CRV samhället?
Det har gått sju år och frågan är fortfarande aktuell.
Resultaten av detta arbete är betydande. Verksamheten
nådde ut både lokalt och regionalt för att offren skulle kunna
vittna, och man finansierade forskning och djupstudier, så att
specialiserad personal skulle kunna tolka ’vad som hände’,
och därmed ge sitt bidrag till landets historia.
Vilket blev resultatet?
Offren blev medvetna om att de hade utsatts för många
övergrepp och att våldet i åratal hade kränkt deras rättigheter.
Det var avgörande. Det största illdådet var att det fanns
människor i Peru vars familjer mördats, och som när de blev
slagna accepterade den behandlingen. Rädslan hindrade dem
från att agera. Staten var för dem otillgänglig och avlägsen. Det
var den sorgliga sanningen. På den tiden flydde många familjer
så fort de fick se Sendero Luminoso eller militären, migrationen
var stor. Rädslan både syntes och hördes i deras vittnesmål.
Efter CVR har offren erkänts, deras självförtroende har
stärkts och de har genom CVR upptagits som medborgare
och som individer. Men många vågade på grund av rädsla
inte vittna eller anmäla brotten.
Polisen och rättsväsendet lärde sig respektera internationell
rätt. Vi utarbetade en rapport kring etiska och juridiska
aspekter inför rättegångarna mot Abimael Guzmán (ledare
för Sendero Luminoso) och förre presidenten Alberto Fujimori.
CVR överlämnade 47 dokumenterade fall till rättsväsendet.
Men åklagarna och domarna hade inga juridiska instrument
för att väcka åtal. Det var då som Katolska universitetets
institut för demokrati och mänskliga rättigheter (Instituto de
Democracia y Derechos Humanos de la Pontificia Universidad Católica
del Perú, IDEHPUCP) genom fortbildning och kurser utbildade
dem och förklarade hur man utarbetar argument och straffar
de skyldiga. Som juridisk ram antogs ”teorin om gärningens
prerogativ” (Teoría del dominio del hecho) som fastställde straffansvar
och ”teorin om vållande via mellanhand” (Teoría de la
autoría mediata), vilket gjorde det nödvändigt att inhämta
expertutlåtanden från andra länder, där man haft erfarenheter
av liknande fall.
Den kontrovers som uppkom, där några vägrade att
acceptera rapporten, berodde på att vi i de dokumenterade
fall som överlämnades i första hand anklagade militären.
Sendero-anhängarna hade redan förlorat inbördeskriget och
fängslats, och rättsprocessen var inledd i deras fall. 12 ”
12 Berättelse baserad på en intervju med Salomón Lerner, före detta ordförande för CVR.