Slaget vid Herrevadsbro och hägringar vid Häradsvad

alldeles inga rudera efter stenbyggnader. Vid de storas hemvist var ock den tiden
merendels trähus, som efter tillfällen och beqvämlighet uptimrades.” (Monthan
bygger i åtskilligt på Lithander, som åberopar och anför Rhyzelius’ skildring.)
Samma uppgifter finns hos Tuneld. Carl Georg Starbäck instämde: ”Här i
trakten vid Gathe synas lemningar af vallar och grafvar.” Än så länge finns bara
vallar och gravar, men 1912 finns plötsligt spår efter en byggnad. Detta år
skriver Natanael Beckman: ”Enligt en gammal men otillförlitlig uppgift skulle
gården Gate i Eriksberg ha spår av en större byggnad, Knuts kungsgård.” Ännu
är det bara fråga om en gård, men 1921 har vi en borg. Detta år skriver L. A.
Cederbom, att kungsgården Gate hade byggts av ”ättefadern”, uppenbarligen
Erik den helige, men gården har blivit styckad i flera lotter. ”På ett av dessa
hemman vill sägnen förlägga den forna borgen i Gate.” 28)
År 1720 saknades ruiner och lämningar, men etthundra år senare eller 1821
finns lämningar efter vallar och gravar. Ytterligare ett århundrade framåt i tiden
eller 1921 har vi uppgifter om en forntida borg, och redan 1912 har vi uppgifter
om spår efter en kungsgård. Därefter försvinner borgen plötsligt som en hägring
i öknen. Ingen annan av 1900-talets skriftställare har ens en antydan om vare sig
borg eller vallar och gravar. Monthan eller hans uppgiftslämnare har helt enkelt
sett i syne, mints fel eller feltolkat.
Inte ens Jan Guillou är mäktig att frambesvärja någon borg i Eriksberg. I
häftet ”i Arns fotspår” sammanfattas hans skildring av konung Knuts sista
dagar: ”Det är här i Eriksberg utan skydd av stenmurar och väpnade män som
Knut Eriksson, konung och Arns gode vän, lever sina sista dagar.”
Svearikets vagga och den politiska makten i Gäsene.
Traditionsutvecklingen eller rättare sagt anhopningen av antaganden går hela
tiden mot nya höjder.
Mot slutet av 1990-talet skulle Jan Skoglöw ge ut en ny bok, denna gång med
titeln: ”Eriksberg i Gäsene Härad Sveriges Vagga?” Framsidan skulle ha prytts
av en bild av altaret i Eriksbergs gamla kyrka. Endast omslaget blev emellertid
tryckt, och frågetecknet visar, att det inte rör sig om något bestämt påstående.
I en ny bok, ”Legender och sanningar om Birger Jarl och Slaget vid Nårunga
1251”, från 2003 ställer Jan Skoglöw frågan: ”Ligger Svea Rikets Vagga i
Alingsås? Ja, det kan man undra, eftersom även Birger Jarl också kan
koncentreras till Alingsås.” (Han menar att jarlen kan knytas till dessa bygder,
därigenom att slaget vid Herrevadsbro enligt Skoglöws tanke skulle ha
utkämpats vid Häradsvad.) Det rör sig alltså även här om en fråga. Några sidor
längre fram har han övergått från fråga till påstående: Jag menar ”att Sveriges
verklige grundare är Birger Jarl och att Sveriges vagga stod här vid Säfveån i
Nårunga då riket Sverige en gång föddes.” (Skoglöw 2003 s. 40 och 54.) Mot
bakgrund av att Skoglöw har markerat viss försiktighet i sina tidigare uttalanden,
104