Slaget vid Herrevadsbro och hägringar vid Häradsvad

plundring av ’ortens tillgångar’, åtminstone kortsiktigt. Men därmed ökade
också risken för upplösningstendenser och okontrollerad härjning. Folkungarna
skulle således kunna belastas av det vi i dag kallar politiska kostnader, förutom
de mer konkreta kostnaderna för legohären. Man kunde rentav fråga sig om inte
sådana politiska kostnader allvarligt skulle undergräva folkungarnas möjlighet
att överta riksledningen! Å andra sidan: de politiska kostnaderna kunde slå
tillbaka mot Birger Jarl. Skulle han kunna anklagas för senfärdighet, som gett
legohären möjlighet att härja och plundra i landet, kunde det undergräva hans
auktoritet.” 31) Leion inser alltså, att Birger jarl kan ha haft goda skäl både för
att eftersträva ett avgörande vid gränsen och för att eftersträva ett avgörande
långt inne i landet. Han stannar visserligen för uppfattningen att även Birger jarl
ville möta motståndarna nära gränsen, men han har inget avgörande skäl att
åberopa för detta ställningstagande, som alltså är godtyckligt.
För det nionde förutsätter man, att Birger jarl kunde välja det sätt att föra
krig, vilket han fann bäst. Detta förutsätter, att han redan under början av
fälttåget var den klart överlägsne, (och att han själv var medveten om detta). Om
det är sant, att jarlen mot givet ord och löfte skulle ha tagit herrarna till fånga,
tyder detta snarast på, att jarlen har varit svag, men inga säkra slutsatser kan
dragas. Birger jarl ville givetvis inte vare sig att folkungarna började uppror eller
att de inträngde i riket. Mycket inträffar som bekant, fastän man inte önskar det.
Sannolikhetsskälet att Birger jarl skulle ha mött fienden vid gränsen snarare
än inne i riket bygger således på så många obevisade antaganden eller
förutsättningar, att skälet helt saknar värde. Vi vet så litet om detta fälttåg, att
alla slags sannolikhetsberäkningar är av intet värde. Redan 1852 insåg
Strinnholm att så var fallet. Starbäck och Leion har anat det ringa värdet av
sannolikhetsskälet men ej dragit ut följdsatserna av denna insikt.
De nio invändningarna mot huvudskälet för Häradsvad kan lätt göras om till
sannolikhetsskäl för Herrevadsbro.
”Auctoritates habent cereum nasum.” (Sakskäl har vaxnäsa, det vill säga en näsa
som lätt kan böjas i alla riktningar.) Denna sats är sann icke minst i fråga om
tider som dessa, från vilka ytterst litet är känt.
Huvudskälet för Häradsvad bygger på nio obevisade förutsättningar.
Invändningarna mot dessa kan med lätthet ombildas till sannolikhetsskäl för
Herrevadsbro. Här kommer skälen:
1) Eftersom upprorsmännen hade en stark ställning inom riket, är det rimligt
att tänka sig, att de har behärskat delar av riket, i synnerhet Västergötland,
eftersom de kunde draga till sig både danskar och norrmän.
2) Det är mindre sannolikt, att Birger jarl inom Västergötland skulle ha
kunnat samla tillräckligt mycket folk för att kunna möta ett allvarligt
anfall.
43