Slaget vid Herrevadsbro och hägringar vid Häradsvad
Slaget vid Herrevadsbro och hägringar vid Häradsvad
Slaget vid Herrevadsbro och hägringar vid Häradsvad
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
ursprungliga namnformen. Tvärtom visar bevarade namnformer, att Härsvad är<br />
en sen <strong>vid</strong>areutveckling av <strong>Häradsvad</strong>. Det är inte alls så, att platsen för slaget<br />
kallades Herravadsbro. Tvärtom är detta bara en förvanskad läsart, som sedan<br />
länge har avförts ur meningsutbytet. Det är inte alls så, att bron i Västmanland<br />
hette enbart Kolbäcksbro. Tvärtom är detta ett sent namn, som aldrig<br />
undanträngde det ursprungliga namnet <strong>Herrevadsbro</strong>. Det är icke alls så, att<br />
Kolbäcksån icke kunde övervadas. Tvärtom var detta en utmärkt plats för ett<br />
vadställe. Det var icke alls så, att sockennamnet Kolbäck skulle ha orsakat att<br />
slaget hänfördes till socknen. Tvärtom uppmärksammades namnet Kolbäck tack<br />
vare att slaget hade utkämpats i socknen, <strong>och</strong> uppmärksamheten kom sent. Det<br />
är alls icke så, att sägner om slaget skulle saknas i Kolbäck. Tvärtom är sägner<br />
från Kolbäck kända mycket tidigare än sägner från <strong>Häradsvad</strong>. Det är icke alls<br />
så, att det skulle finnas ursprungliga sägner <strong>vid</strong> <strong>Häradsvad</strong> om slaget. Tvärtom<br />
har sägnerna uppstått till följd av det lärda antagandet, att slaget skulle ha stått<br />
<strong>vid</strong> <strong>Häradsvad</strong>. Det är icke alls så, att det skulle finnas spår efter härarnas läger<br />
<strong>vid</strong> <strong>Häradsvad</strong>. Tvärtom är den utpekade platsen ett klapperstensfält.<br />
Till de äldre författarnas ursäkt skall sägas, att deras misstag till stor del beror<br />
på att förutsättningarna var dåliga. På 1700-talet fanns inte vare sig<br />
ortnamnsforskning, vetenskaplig textkritik, språkvetenskap eller arkeologi.<br />
Forskningen har gått framåt <strong>och</strong> blivit vetenskap sedan 1700-talet. Så mycket<br />
allvarligare är det därför, att man ännu idag åberopar skriftställare från<br />
rudbeckianismens tidsålder. Deras inlägg är enbart av lärdomshistoriskt intresse,<br />
<strong>och</strong> så är även denna genomgång av deras misstag. Deras inlägg har tyvärr värde<br />
enbart som underhållning <strong>och</strong> avskräckande exempel.<br />
Hägringar blir historia<br />
Hägringar blir historia. Den satsen kan ses som en sammanfattning av<br />
historieskrivningen rörande Sveriges fornhistoria alltifrån starten <strong>vid</strong> mitten av<br />
1400-talet. Källorna var – <strong>och</strong> är – få, otillräckliga <strong>och</strong> opålitliga. Den bild, som<br />
man målade upp av det förflutna, kom därför att till stor del bestå av antaganden<br />
<strong>och</strong> önsketänkande. När man trots otillräckliga kunskaper <strong>och</strong> otillräckligt<br />
faktamaterial försöker göra sig en bild av forntiden, får man lätt en hägring i<br />
stället. Namn som Johannes Magnus, Olof Rudbeck, Erik Julius Björner <strong>och</strong><br />
Ar<strong>vid</strong> August Afzelius är talande exempel.<br />
En eller annan tycker kanske att jag i onödan gräver upp dylika skrifter ur en<br />
välförtjänt glömska, men tyvärr har fornforskningens <strong>hägringar</strong> dykt upp på nytt,<br />
gång på gång, i samband med det nyvaknade intresset för äldre historia. I brist<br />
på nya framställningar <strong>och</strong> redogörelser läser man de gamla <strong>och</strong> föråldrade. Så<br />
har skett även vad gäller <strong>Häradsvad</strong>, <strong>och</strong> därför är det angeläget att utreda<br />
ursprunget till dessa <strong>hägringar</strong>. Uttrycket har jag hämtat från Rune Ekre, som<br />
träffande kallar uppgifterna om Nårevalla stad för en ”hägring”. Min<br />
78
Change language