Slaget vid Herrevadsbro och hägringar vid Häradsvad

More documents

Recommendations

Info

Målningarna är tyvärr mycket skadade, och man måste därför bygga främst på ett fotografi från sekelskiftet. Nisbeth skriver: ”Söder om triumfbågen ser man i dag resterna av en stor, krönt och glorieförsedd figur och nedanför denne, i ett särskilt register, ytterligare en helgonbild. Fotot från sekelskiftet visar en glorieförsedd konung som håller en spira i sin vänstra och ett språkband i sin högra hand… Med tanke på sambandet mellan kyrkan och konung Knut Eriksson ligger det nära till hands att anta att denne bekostat inte bara själva kyrkobyggnaden utan också dess målningar, om under sin livstid eller genom gåvor i sitt testamente, kommer vi aldrig att få veta. Skillnaden i stil mellan östväggens och sydväggens målningar antyder att de tillkommit i två etapper. Den välbevarade ornamentbården överst på långhusets östvägg har motsvarigheter i målningar från såväl sent 1100-tal som 1200-talets början och vi får nog nöja oss med att föra målningarna till denna period. Att kungabilden söder om triumfbågen skall föreställa konung Knuts far S Erik, dödad av sina fiender i Uppsala omkring 1160, får anses som högst sannolikt. Erik blev kort tid efter sin död betraktad som helgon – hans festdag upptas således redan i Vallentuna-kalendariet från 1190-talets sista år – och sonen arbetade ivrigt för att stadfästa kulten av fadern som helgon. Bilden i Eriksberg torde vara en av de först tillkomna framställningarna av S Erik.” 6) Nisbeth markerar själv med uttrycken ”ligger det nära till hands att anta” och ”högst sannolikt”, att det rör sig om lösa antaganden utan bevisning. Han antager, att konung Knut bekostade kyrkobyggnaden, att kungen även bekostade målningarna, och att kungabilden föreställer Erik den helige. Detta är tre djärva antaganden. Inget av dem förutsätter något av den andra antagandena. Nisbeth ägnar sig här inte åt forskning utan åt ett slags historisk diktning. Enda grundvalen till detta hypotesbygge är, att Nisbeth hänvisar till ”sambandet mellan kyrkan och konung Knut Eriksson”. Enligt Rhyzelius’ lärda antagande från 1720 skulle konung Knut nämligen ha byggt kyrkan. Sedan Nisbeth skrev sina rader har det emellertid visat sig, att konungen icke byggde kyrkan. Genom att granska årsringarna på bevarat trävirke har man ju kommit fram till att kyrkan stod under tak redan 1153, alltså redan under Erik den heliges livstid och långt innan sonen Knut Eriksson blev kung. Grundvalen under det djärva hypotesbygget har således visat sig vara felaktig. Dessutom nämner Nisbeth inte, att biskop Bengt den gode har visat sig frikostig mot kyrkan i Eriksberg. Han ställer inte frågan: Kan biskopen tänkas ha bekostat målningarna? Finns det någonting, som talar för att kungabilden i kyrkan skulle vara Erik den helige? Svaret är helt enkelt nej. Erik den helige halshöggs med ett svärd, och han avbildas därför i konsten med ett svärd i sin hand. Den målade konungen har däremot en spira i sin ena hand och ett språkband i den högra. Texten är inte läslig, och följaktligen kommer vi aldrig att få veta vem man avsåg. Spiror bärs av alla kungar och är inte sinnebild för någon enskild av dem. 92
Grundvalen under det djärva hypotesbygget, nämligen antagandet att Knut Eriksson skulle ha byggt kyrkan, har som sagt visat sig vara felaktig, men även i detta fall har antagandena visat sig kunna leva ett eget liv, fastän förutsättningarna för att de skulle kunna vara riktiga faller undan. I sin avhandling från 1993 vidhåller Viola Hernfjäll uppfattningen, att kungabilden skulle föreställa konung Erik. 7) Kyrkan stod under tak år 1153, men då levde Erik den helige ännu. Han hade sju år kvar att leva. Konungen blev helgon först i och med sin död, och om målningarna tillkom 1153, kan inte Erik den helige vara avbildad. Viola Hernfjäll tvingas därför till antagandet, att målningarna tillkom några årtionden efter kyrkobyggnaden. (Om man räknar efter hur många antaganden Nisbeth och Hernfjäll lägger fram, blir man enbart av statistiska skäl betänksam. Hur troligt är det, att så många antaganden skulle vara riktiga?) Sedan man numera har fått veta, att Knut Eriksson inte har byggt Eriksbergs gamla kyrka, har man börjat göra gällande, att Erik den helige själv skulle ha byggt kyrkan. Även detta är rent antagande. Har man kanske velat hedra kyrkogrundaren genom att avbilda honom på kyrkoväggen? Svaret är ett enkelt nej. En kyrkogrundare avbildas nämligen med en kyrkmodell i famnen, och Eriksbergs konung har fortfarande bara spira och språkband. Hernfjäll erkänner dock, att det som synes inte kan ”till fullo fastslås”, att kungabilden i Eriksberg verkligen föreställer Sankt Erik. Nisbeth påpekar, att Erik den helige tidigt dyrkades som helgon, och han hävdar vidare: ”sonen arbetade ivrigt för att stadfästa kulten av fadern”. I själva verket har vi inte ett enda belägg för Knut Erikssons inställning i denna fråga. Nisbeth lägger fram ett antagande som en bevisad sanning. Däremot är det riktigt, att Erik mycket snabbt började dyrkas som helgon. Nisbeth berör dock inte det viktiga förhållandet, att helgonkonungen ligger skrinlagd i Uppsala, och att Erikskulten länge var inskränkt till ärkestiftets upplandsdel. Erik den helige var med andra ord ursprungligen ett uppländskt lokalhelgon. Nils Ahnlund skriver: ”Trots den historiske Erik Jedvardssons intygade förbindelser med Västergötland, slog Erikskulten rötter där senare än på andra håll.” Ahnlund fortsätter: ”Fjortonhundratrettiotalet var den slutliga genombrottstiden för Erikskulten i Sverige.” 8) Vid denna tid hade svenskarna råkat i strid mot de danska kungarna. Man behövde därför en samlande sinnebild för det svenska riket. Man valde Sankt Erik och Sveriges tre kronor. Erikskulten slog alltså sent igenom i det övriga riket, och det är inte särskilt sannolikt, att ett uppländskt lokalhelgon skulle ha målats i en västgötakyrka. När Eriksbergs kyrka fick sina väggmålningar, var fortfarande Sankt Olof och Sankt Knut de mest dyrkade helgonkonungarna i Västergötland, och antalet heliga konungar var mycket stort. Viola Hernfjälls opponent lär ha föreslagit konung Salomo, men det är lönlöst att gissa. Genom gissningar får vi aldrig 93
Page 1 and 2:
Slaget vid Herrevadsbro och hägrin
Page 3 and 4:
I Källorna berättar… Slaget var
Page 5 and 6:
iksgränsen och Herrevadsbro ligger
Page 7 and 8:
Erikskrönikans författare är bå
Page 9 and 10:
dem har endast tre dubbeltecknat r.
Page 11 and 12:
avrättningarna. Tre av fem nämner
Page 13 and 14:
7) Richard Cleasby and Gudbrand Vig
Page 15 and 16:
II Ortnamn och platser Namnet Herva
Page 17 and 18:
Jag instämmer till fullo och till
Page 19 and 20:
Herrevadsbro - vadställen och bel
Page 21:
sammanskrivet). På sin karta har h
Page 24 and 25:
Under 1900-talet har dock namnet H
Page 26 and 27:
Kommande historiska exkursioner Kom
Page 28 and 29:
48 och XII s. 121-122. Hadorphius,
Page 30 and 31:
Siöstedt (1981 s. 113) och efter d
Page 32 and 33:
Ett slag har utkämpats vid Hervads
Page 34 and 35:
IV Förespråkarna för Häradsvad
Page 36 and 37:
vilket av dem striden stått, men m
Page 38 and 39:
åde början och slutet av boken oc
Page 40 and 41:
fördelar och nackdelar för både
Page 42 and 43: vardera sidan med en här i följe,
Page 44 and 45: 3) Det är mindre sannolikt, att et
Page 46 and 47: 24) Gahrn i: Uppland 1993 s. 93-104
Page 48 and 49: andanteckning meddelas dock att en
Page 50 and 51: Under äldre tider hade forskarna m
Page 52 and 53: som har hämtat namnformen från de
Page 54 and 55: o, ”Härads vad och intet Herreva
Page 56 and 57: kan ha uppfattats som samma namn. L
Page 58 and 59: äcken Kolbäck, som nu kallas Oxel
Page 60 and 61: varken Lindskog eller Leion har und
Page 62 and 63: Redan Johannes Messenius har nämli
Page 64 and 65: talrika i Sverige: ”Ja, Västerg
Page 66 and 67: I stället övergår jag till fornm
Page 68 and 69: höra uppgiften, att man vid en av
Page 70 and 71: utkämpats på platsen. Sägnen beh
Page 72 and 73: Tjugosex år efter tryckningen av d
Page 74 and 75: dels av en häst utifrån. En häst
Page 76 and 77: Nyman anför uppgifter om kungsgår
Page 78 and 79: ursprungliga namnformen. Tvärtom v
Page 80 and 81: tagit till sig Tengborgs kritiska s
Page 82 and 83: 8) Ericus Olai: SRS II:1 s. 54. Sam
Page 84 and 85: 1982, s. 55-56. Om efterleden vall(
Page 86 and 87: Enligt Erikskrönikan stod slaget i
Page 88 and 89: Vilda gissningar om konungars ankny
Page 90 and 91: hans födelse i Eriksberg är allts
Page 94 and 95: någon kunskap, och det är olyckli
Page 96 and 97: Ortnamnsforskaren Harry Ståhl tar
Page 98 and 99: kyrkan och fått den uppkallad efte
Page 100 and 101: väggmålningarna i Västra Götala
Page 102 and 103: Gunnel och Göran Liljenroth den ta
Page 104 and 105: alldeles inga rudera efter stenbygg
Page 106 and 107: till Uppland. Konungen skall ha ful
Page 108 and 109: I lagmanslängden uppräknas nitton
Page 110 and 111: 11) Sören Nancke-Krogh, Nya rön i
Page 112 and 113: TACK! Ett varmt tack vill jag framf
Page 114 and 115: Namnet Herrevadskloster i Skåne li
Page 116 and 117: I äldre tider insåg man inte det
Page 118 and 119: Vilda gissningar om konungars ankny
Page 120: Äldre västgötalagens lagmanslän
show all

Slaget vid Herrevadsbro och hägringar vid Häradsvad

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?