Slaget vid Herrevadsbro och hägringar vid Häradsvad
Slaget vid Herrevadsbro och hägringar vid Häradsvad
Slaget vid Herrevadsbro och hägringar vid Häradsvad
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
På senare tid utvecklades Hervad till Herrevad <strong>och</strong> blev något olikt källornas<br />
namnformer, medan <strong>Häradsvad</strong> utvecklades till Härsvad <strong>och</strong> blev något mera<br />
likt källornas namnformer.<br />
För att göra allting litet svårare förändrades bägge ortnamnen, både Hervadsbro<br />
<strong>och</strong> <strong>Häradsvad</strong>, innan historieskrivningen kom igång. Hervadsbro blev<br />
<strong>Herrevadsbro</strong>, <strong>och</strong> <strong>Häradsvad</strong> blev Härsvad. Först på 1700-talet slog dock<br />
formen Herrevad igenom, <strong>och</strong> formen Härsvad är belagd först 1707. För 1700talets<br />
lärde var det emellertid inte lätt att veta, om en namnform var gammal<br />
eller sentida. Äldre ortnamnsformer var ännu varken insamlade eller<br />
publicerade. Dessutom saknades språkhistorisk forskning.<br />
En äldre tids lärde visste inte att <strong>Häradsvad</strong> var en obetydlig ort långt från<br />
allfarvägarna.<br />
I äldre tid fanns inte några utförliga geografiska skildringar av Sverige. Den<br />
tidens lärde kunde alltså inte veta, att <strong>Häradsvad</strong> – till skillnad från Hervadsbro<br />
– var en obetydlig ort långt från allfarvägarna. Rhyzelius, som var född i samma<br />
härad, visste kanske hur det förhöll sig, men han har endast omnämnt orten <strong>och</strong><br />
ej skildrat den. Tuneld är en utförlig geograf men behandlar inte vägarna.<br />
Lindskog har dock klart för sig, att Hervadsbro har legat ”på en stor väg <strong>och</strong> ett<br />
allmänt kändt ställe”, men att <strong>Häradsvad</strong>sbro är ”belägen i en undangömd <strong>och</strong><br />
föga besökt trakt”. Det är rätt uppfattat, men tyvärr har denna insikt inte lett<br />
honom rätt, <strong>och</strong> tyvärr är han den ende, som visar prov på sådana insikter.<br />
I äldre tider kunde man inte tidsbestämma fornlämningar <strong>och</strong> fornfynd.<br />
En äldre tids lärde saknade möjlighet att tidsbestämma fornlämningar <strong>och</strong><br />
fornfynd. Först på 1830-talet, närmare bestämt 1832, införde Christian Thomsen<br />
treperiodsystemet, stenålder, bronsålder <strong>och</strong> järnålder. Oscar Montelius indelade<br />
sedermera dessa perioder i underavdelningar, men fortfarande hade man inte<br />
mer än en allmän uppfattning, att stenåldern hade föregått bronsåldern <strong>och</strong><br />
bronsåldern järnåldern. Hur långt tillbaka i tiden de olika åldrarna låg visste man<br />
inte. Mycket länge var man tveksam till vilken av åldrarna vissa<br />
fornlämningstyper skulle föras. Av Rhyzelius’ magisteravhandling från 1707<br />
framgår dock, att man kunde skilja mellan hedniska <strong>och</strong> kristna gravar, men<br />
dessa kunskaper fanns inte ute i bygderna <strong>och</strong> utanför forskarkretsar.<br />
Detta innebar, att fornlämningar <strong>vid</strong> <strong>Häradsvad</strong> kunde sammankopplas med<br />
slaget, fastän de är mycket äldre. Man visste inte bättre.<br />
49
Change language