Slaget vid Herrevadsbro och hägringar vid Häradsvad
Slaget vid Herrevadsbro och hägringar vid Häradsvad
Slaget vid Herrevadsbro och hägringar vid Häradsvad
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
De herrar, som enligt ett felaktigt tydningsförsök av namnet <strong>Herrevadsbro</strong> skulle<br />
ha vadat över ån, omvandlas <strong>vid</strong> <strong>Häradsvad</strong> till en ridande herre, som slutligen<br />
uppgavs vara Birger jarl.<br />
Rehbinder tolkade 1786 namnet <strong>Herrevadsbro</strong> så, att herrar skulle ha vadat över<br />
ån. Lindskog överförde denna folketymologi till <strong>Häradsvad</strong>, <strong>och</strong> Afzelius gjorde<br />
folksägen av den. År 1885 hade folketymologin slutligen blivit folksägen <strong>vid</strong><br />
<strong>Häradsvad</strong> men i omvandlad form. Under ofredstid skulle en hög herre ha ridit<br />
över Härsvad, vilket skulle ha givit anledning till namnet, berättar F. W. Nyman.<br />
Flera herrar hade blivit till en. Utgick man från namnformen Härsvad, kunde<br />
denna folketymologiskt tolkas som Herrsvad-Herresvad. En dylik namnform<br />
förde tankarna till en enda herre snarare än till flera. Förvandlingen av sägnen<br />
har skett i <strong>Häradsvad</strong>, där man hade formen Härsvad att arbeta med. Den höge<br />
herren var 1885 inte känd till namnet, men det är enkelt att räkna ut vad namn<br />
han skulle få. Av herrarna <strong>vid</strong> <strong>Herrevadsbro</strong> var endast Birger jarl så känd, att<br />
även folk i allmänhet kände hans namn. År 1925 utgav Gustaf Ewald en bok om<br />
Gäsene härad <strong>och</strong> kunde berätta bland annat, att han <strong>vid</strong> sitt besök i Nårunga<br />
hade fått veta, att den ridande herren var Birger jarl.<br />
Denna sägenutveckling var givetvis ofrånkomlig <strong>och</strong> är därför föga<br />
uppseendeväckande. Mer förvånande är uppgifterna om den stridshäst, som bar<br />
jarlen under slaget. Dessa uppgifter visar att allt är möjligt <strong>vid</strong> <strong>Häradsvad</strong>.<br />
En kröningshäst från Stockholm eller Uppsala blir Birger jarls stridshäst <strong>vid</strong><br />
<strong>Häradsvad</strong> <strong>och</strong> utvecklas sedan till ett avgörande rytterianfall.<br />
Gustaf Ewald besökte <strong>Häradsvad</strong> <strong>och</strong> kunde 1925 meddela några sägner. En<br />
åttioårig man meddelade honom: ”’Se, dä va så att Berjer Jarls häst hade<br />
sölverskor, å en utå dom hävdes (tappades) bort, då han re mänasom di kridde, å<br />
sina så hetta di’n inte, hôre mö di än har gravet å letat ätter’n, å allri lär di<br />
hetta’n heller’, sade min interlokutör”. Denna sägen är alltså sent belagd men<br />
har ändå fått stor betydelse för traditionsutvecklingen. År 1990 hade Leion<br />
uppgiften om att folkungarna skulle ha vadat över ån <strong>och</strong> anfallit Birger jarl.<br />
Han tänker sig då, att jarlen skulle ha låtit sitt rytteri gå över ån öster om bron<br />
för att avskära fiendens möjligheter att dra sig tillbaka. ”Och om det gått till på<br />
det sättet, skulle det också kunna förklara traditionen att Birger Jarls häst tappat<br />
en silversko, när Birger Jarl vadade över ån! Och just den traditionen knyts till<br />
den kulle, <strong>vid</strong> södra brofästet, från vilken den avgörande stöten kan ha riktats<br />
mot ett övergångsställe 100 meter nordväst bron.” När Jan Guillou skrev sin<br />
roman ”Arvet efter Arn” (2001), följde han Leions framställning mycket noga<br />
<strong>och</strong> lade in även detta avgörande rytterianfall.<br />
Varken Leion eller Guillou anade sägnens bakgrund, som är en helt annan än<br />
ett rytterianfall <strong>vid</strong> <strong>Häradsvad</strong>. Dels består den av Rehbinders folketymologi,<br />
73
Change language