utbredning, lakvattenspridning och påverkan på omgivning - Sysav

mikrobiell reduktion. Koncentrationen av icke reaktiva komponenter, såsom Cl - , Na + och K + , påverkas
inte nämnvärt av vilken fas deponin befinner sig. Koncentrationsminskningen av dessa ämnen med
tiden beror endast på utspolningseffekter. Ammonium (NH4 + ) är ett viktigt reducerande ämne i
lakvattnet och när det läcker ut i ytvatten fungerar det som ett näringsämne. Ammonium är en
förorening som kommer att finnas under lång tid och de processer som minskar dess koncentration
utgörs främst av jonbyte och anaerobisk oxidation.
Anjoners främsta betydelse i lakvattenplymen är att de kan bilda komplex med tungmetaller och
katjoner, vilket ökar de senares mobilitet. Koncentrationen av katjoner styrs framför allt av
jonbytesprocesser. Vissa katjoners koncentration styrs också av upplösnings- och utfällningsprocesser,
till exempel kalcium och magnesium.
4.3.2.3 Tungmetaller
Generellt sett är koncentrationen av tungmetaller i lakvatten låg och utgör ingen större del av
grundvattenföroreningen i anslutning till deponier. Att koncentrationen av tungmetaller är låg i
lakvattnet, beror på att de utsätts för kraftig koncentrationsminskning genom utfällnings- och
adsorptionsprocesser. Det kan möjligtvis förekomma förhöjda halter under fas 2 och 5 på grund av den
sura miljön som då råder.
4.3.2.4 Xenobiotiska organiska ämnen (XOC)
Koncentrationen av xenobiotiska ämnen i lakvatten beror mycket på vad avfallet innehåller och hur
gammalt det är. Den vanligaste förekommande typen av XOC är aromatiska kolväten, såsom bensen,
toluen, etylbensen och xylen. Hologenerade kolväten, så som tetrakloretylen och trikloretylen, är
också vanligt förekommande. Dessa ämnen är även de som återfinns i högst koncentrationer. Andra
viktiga grupper är PAH, fenoler och pesticider.
XOC utgör normalt endast några procent av det totalt lösta organiska kolet, men dess effekt på
grundvatten kan vara stor. XOC utgör stora risker för hälsa och gränsen för vad som acceptabelt i
dricksvatten är i många länder därför mycket låg, ner mot 0,1 μg/l. Studier har visat att XOC visat hög
toxicitet för alger och bakterier i närheten av deponier. De toxiska effekterna antas dock minska med
avståndet från deponin, troligen på grund av utspädning. Tester har gjorts som visar att XOC inte
påträffats längre bort än ungefär 60 meter från källan.
Koncentrationen av XOC förväntas minska allteftersom deponin åldras. Minskningen beror på vilket
ämne det handlar om, dess nedbrytning i deponin samt dess flyktighet.
4.4 Lakvattenplymen
Spridning av föroreningar i och från en deponi påverkas av såväl kemiska, som fysikaliska och
biologiska processer, se figur 3:2. Processerna kan delas in i transporterande, kvarhållande och
omvandlande. Betydelsen av de olika processerna varierar mellan olika miljöföroreningar såsom
tungmetaller, organiska eller oorganiska ämnen.
- 12 -