utbredning, lakvattenspridning och påverkan på omgivning - Sysav

metoden blir mer kostnadseffektiv på är utvecklingen av kraftfullare datorer som kan göra inversioner
av ett stort antal datapunkter inom en rimlig tidsram (Loke 2003a).
3D-mätningar genomförs i ett rutnät med parallellt utlagda elektrodkablar. I 2D-mätningar mäts endast
horisontellt i x-led, medan den tredimensionella mätningen också mäter i y-led. Elektrodavståndet i
rutnätet är normalt sett samma både i x- och y-led. Resistiviteten mäts alltså i alla vinklar inom
rutnätet; längs profilerna, vinkelrätt mot dem och diagonalt över dem. Om undersökningen istället
genomförs med ett antal parallella profiler, utan att göra den korsande mätningen, bör avståndet
mellan profilerna inte vara större än två till tre gånger elektrodavståndet. Detta för att försäkra sig om
att täcka in markenheterna mellan profilerna tillräckligt bra. Då erhålls ett antal tvådimensionella
sektioner av marken som sedan kan kombineras till ett 3D-dataset som kan inverteras i RES3DINV
och bilda en tredimensionell modell av marken (Loke 2003a).
Vid mätningar av resistivitet i 3D är det framför allt tre elektrodkonfigurationer som används: pol-pol,
pol-dipol och dipol-dipol. Dessa konfigurationer ger bra upplösning i kanterna av
undersökningsområdet och klarar på ett effektivt sätt av att täcka in relativt stora områden med hjälp
av multikanalsystem (Loke 2003a).
5.1.3 Processering av data
Detta avsnitt är skrivet med utgångspunkt från Loke (2003a).
5.1.3.1 2D-resistivitet
Undersökningens uppmätta resultat erhålls som skenbar resistivitet och kan presenteras i en
pseudosektion. Skenbar resistivitet är ett genomsnittligt resistivitetsvärde för ett antal olika kroppar i
en antaget homogen mark. Värdena tillhör alltså inte någon specifik punkt, enhet eller lager. En
pseudosektion är ett diagram med en x-axel i mätprofilens riktning och en vertikal axel som visar en
mätteknisk parameter som är relaterad till det praktiska nedträngningsdjupet. Den vanligaste metoden
att presentera pseudosektionen är med ”Pseudo section contouring”. Med denna metod placeras
datapunkten horisontellt i mittpunkten för de använda elektroderna och vertikalt på ett pseudodjup
proportionellt mot elektrodseparationen som använts i mätningen. När det gäller gradient
elektrodkonfiguration plottas, i x-led, den skenbara resistiviteten mellan potentialelektroderna (Dahlin
och Zhou 2006). Resultatet redovisas med interpolerade konturlinjer som tillskrivs en färgskala.
Pseudodjupet baseras på elektroduppställningens känslighet och är inte det verkliga djupet för
datapunkten.
En pseudosektion ger endast en fingervisning om de verkliga resistivitetsvärdena i marken.
Pseudosektionen ger en felaktig bild av marken eftersom formen på konturerna beror på vilken
elektroduppställning som använts och den vertikala skalan inte är det sanna djupet. Vidare redovisar
pseudosektionen endast skenbar resistivitet. Den skenbara resistiviteten är inte en fysisk egenskap hos
markens material, vilket sann resistivitet är. Modellerad sann resistivitet erhålls vid senare inversion
och tolkning av pseudosektionen (Reynolds 1997). Pseudosektionen är bra för att bedöma
datakvaliteten i undersökningen och för att exkludera enstaka dåliga datapunkter med onormalt höga
eller låga värden, så kallade outliers.
För att få fram en sektion med sanna resistivitetsvärden för geologisk tolkning, måste en
resistivitetsmodell skapas. I den tillskrivs olika enheter i marken en specifik resistivitet och den
vertikala axeln representerar ett verkligt djup. Resistivitetsmodellen är en förenklad matematisk bild
av marken. Modellen har en uppsättning av modellparametrar, sann resistivitet, vilket är den fysiska
kvantitet som önskas bli uppskattad utifrån uppmätt data, skenbar resistivitet. Modellens svar blir
alltså de syntetiska data som beräknats utifrån det matematiska sambandet som definierar modellen för
en given mängd uppmätta modellparametrar. Denna bearbetning för att få en tolkningsbar
- 25 -