utbredning, lakvattenspridning och påverkan på omgivning - Sysav
utbredning, lakvattenspridning och påverkan på omgivning - Sysav
utbredning, lakvattenspridning och påverkan på omgivning - Sysav
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
mellan 30-70 Ωm (McCann 1994). Det finns vissa material som kan ge upphov till särskilda anomalier<br />
i resistivitet i en deponi. Exempel <strong>på</strong> sådant material är metaller, aska från förbränning av<br />
växtmaterial, trädgårdsavfall (buskage <strong>och</strong> annat organiskt material) vilka alla ger särskilt låga<br />
resistiviteter. Vidare kan andra material så som organiska kemikalier, olja, plast, gummi,<br />
byggnadsmaterial <strong>och</strong> avfall i täta plast<strong>på</strong>sar ge upphov till anomalier med högre resistivitet<br />
(Bernstone et al 2000).<br />
5.1.2 Metod<br />
5.1.2.1 2D-resistivitet<br />
När en endimensionell resistivitetsundersökning genomförs, antas att resistiviteten endast varierar<br />
vertikalt. Mätningen är alltså endast representativ i den aktuella sonderingspunkten. En tvådimensionell<br />
undersökning låter resistiviteten även variera horisontellt längs den aktuella profilen,<br />
alltså både sondering <strong>och</strong> profilering. En sådan undersökning kallas för CVES (Continuous Vertical<br />
Electrical Sounding). Det antas dock att resistiviteten inte varierar vinkelrätt mot profilen (Loke<br />
2003a).<br />
För att få en bra 2D-bild av hur resistiviteten varierar i marken måste undersökningen utföras<br />
tvådimensionellt längs en linje. Det finns ett flertal olika elektrodkonfigurationer som kan användas<br />
för att uppnå detta: gradient, Wenner, Schlumberger, pol-pol, pol-dipol <strong>och</strong> dipol-dipol. De olika<br />
elektrodkonfigurationerna har alla olika för- <strong>och</strong> nackdelar med avseende <strong>på</strong> praktiskt<br />
nedträngningsdjup, känslighet <strong>och</strong> signalstyrka (Loke 2003a). Med nedträngningsdjup menas hur långt<br />
ner i marken en rimlig upplösning <strong>på</strong> mätdata kan erhållas. Det praktiska nedträngningsdjupet är i<br />
princip det djupet till vilket 50 % av den utsända strömmen når (Reynolds 1997). Med känslighet<br />
menas hur mycket en resistivitetsförändring i en volym av marken <strong>på</strong>verkar den av<br />
elektroduppställningen uppmätta spänningsskillnaden. Ju högre känsligheten är, desto större inverkan<br />
har marken <strong>på</strong> mätningarna (Loke 2003a). Olika elektrodkonfigurationer är olika känsliga för olika<br />
formationer i marken. Vissa är mer känsliga för horisontella variationer, medan andra är mer känsliga<br />
för vertikala. Till exempel ger Wenner-uppställningen god upplösning för horisontellt lagrade<br />
formationer medan Schlumberger-uppställningen ger bättre upplösning för vertikala formationer.<br />
Signalstyrkan är viktig att ta hänsyn till eftersom det, förutom den av instrumentet uppkomna<br />
spänningen, också finns naturligt störande spänningar i marken (brus) som <strong>på</strong>verkar mätningen.<br />
Signalstyrkan är alltså den av instrumentet skapade spänningen <strong>och</strong> ju högre den är, desto mindre<br />
<strong><strong>på</strong>verkan</strong> har de ovidkommande spänningarna i marken. Dessa parametrars inverkan <strong>på</strong> resultaten<br />
varierar mellan olika underökningsområden <strong>och</strong> avgör vilken elektroduppställning som är lämpligast.<br />
Till exempel så är Wennerkonfigurationen bra att använda i ett undersökningsområde med brusiga<br />
förhållanden <strong>och</strong> där horisontella strukturer är att vänta (Loke 2003a).<br />
I denna undersökning har en så kallad multielektrod gradient konfiguration använts längs samtliga<br />
undersökningsprofiler. Marken injekteras med ström via två elektroder (A <strong>och</strong> B) med separationen<br />
(s+2)a, se figur 5:2 (Dahlin <strong>och</strong> Zhou 2006). Samtidigt, eller sekventiellt, som strömmen injekteras i<br />
marken mäts potentialskillnad mellan potentialelektroderna (M <strong>och</strong> N) med avståndet a.<br />
Separationsfaktorn, s, är ett heltal <strong>och</strong> representerar det maximala antalet potentialmätningar som kan<br />
utföras med en ströminjektion. I detta fall är n-faktorn ett heltal som kan definieras som det relativa<br />
avståndet mellan potentialdipolen <strong>och</strong> den närmsta strömelektroden. Generellt sett blir<br />
djupnedträngning bättre med relativt större separation mellan strömelektroderna <strong>och</strong><br />
potentialelektroderna. I praktiken måste dock en avvägning mellan bruskänslighet, horisontell<br />
upplösning <strong>och</strong> djupnedträngning göras. I en multielektrod gradient undersökning används ett stort<br />
antal kombinationer av strömelektroderna <strong>och</strong> profilen skannas med flera olika a.<br />
Den gradienta elektrodkonfigurationen kombinerar egenskaperna för pol-dipol, Wenner <strong>och</strong><br />
- 22 -