utbredning, lakvattenspridning och påverkan på omgivning - Sysav

För en 2D-inversion är det vanligt att objekt som sträcker sig i mätprofilens riktning inte har lika bra
upplösning som objekt som korsar profilen. Detta beror på att 2D-modellen innehåller element från ett
oändligt avstånd vinkelrätt mot profilen. Detta problem uppstår inte i en 3D-modell (Wisén et al
2005). Wisén et al har visat att man i vissa fall kan få bättre upplösning i modellen om man gör 3Dinversion
i stället för 2D.
5.1.3.2 3D-resistivitet
I en tredimensionell invertering används en 3D-algoritm som tillåter resistiviteten att variera i alla tre
riktningar (x, y och z) samtidigt. Inversionsrutinen som används i RES3DINV delar upp marken i
rektangulära block.
För att tolka den stora datamängden från en 3D-undersökning krävs ett inversionsprogram som
automatiskt klarar av att invertera data i tre dimensioner för att få ut så mycket information som
möjligt (Loke 2003a, Dahlin et al 2002a). Ett sådant program är RES3DINV, vars inversionsrutin
baserar sig på least-square metoden (Loke et al 2003). Inversionsprocessen liknar i stor utsträckning
den för 2D-invertering, men kräver att en utökad modell används med fler celler per data än för 2Dmodellen.
Programmet delar upp marken i ett antal rektangulära prisman och försöker sedan beräkna
och tillskriva vart sådant ett resistivitetsvärde som stämmer väl överens med de uppmätta skenbara.
Programmet försöker i inversionsprocessen att minimera skillnaden mellan de beräknade värdena och
de uppmätta värdena. Detta görs genom att resistivitetsvärdena i blocken justeras mellan varje iteration
(Loke 2004).
I denna undersökning baseras 3D- inversionerna på en sammanslagning av flera tvådimensionella
undersökningsprofiler. När en tredimensionell modell av marken upprättas genom att använda ett antal
parallella profiler, görs först i RES2DINV en sammanslagning av .dat-filerna för 2D-profilerna. För att
sedan kunna göra en tredimensionell inversion i RES3DINV bör man ha minst fem profiler (Loke
2003b). I denna undersökning användes tio.
Uppdelningen av marken i modellen kan göras på några olika sätt (figur 5:5 a, b och c). I figur 5a har
blocken i det översta lagret en elektrod i vart hörn. I denna modell kan olika tjocklekar på lagren
ställas in för att få en modell som stämmer bättre överens med det som mätts i fält. Vidare kan blocken
i de översta lagren delas på hälften i det horisontella planet för att få bättre upplösning, se figur 5:5c.
Ett tredje alternativ är att dela blocken i de översta lagren på hälften även i det vertikala planet.
Eftersom upplösningen minskar snabbt med djupet, är det oftast endast lönt att dela upp blocken i de
översta två lagren och ibland till och med endast det översta. Det är värt att ha i åtanke att det tar
längre tid för datorn att invertera data när man delar upp och ökar antalet block i modellen (Loke
2004).
Figur 5:5 Blockuppdelning av marken i RES3DINV. a) En elektrod i vart hörn av blocken i översta
lagret. b) Halva blockstorleken i de översta lagren, vertikalt och horisontellt. c) Halva blockstorleken
endast i ett horisontellt plan (Loke 2004).
- 27 -