utbredning, lakvattenspridning och påverkan på omgivning - Sysav

för att få stort elektrodavstånd och god djupnedträngning, varefter ett kortare program används på de
två kablarna närmst mätsystemet. När det långa programmet är klart kan elektrodkabel ett, som var
längst bak i förhållande till profilriktningen, kopplas ur och flyttas framåt i profilen. När mätningarna
sedan är klara på det korta programmet flyttas datorstationen fram till nästa station och mätningarna
påbörjas där. Arbetet fortsätter på detta vis tills det att önskad längd på profilen är uppnådd. I sista
kabelutlägget utförs mätningarna på samma sätt som i första, men här är istället kabel fyra fiktiv och
exkluderas.
Figur 5:3 Principiellt upplägg för en roll-along CVES-undersökning (modifierad
från Overmeeren och van Ritsema 1988).
Vid mätning längs kortare profiler kan man använda sig av en förlängningskabel för att koppla in den
mest avlägsna kabeln till instrumentet. Man slipper då flytta instrumentet för att täcka hela profilen.
Insamling av data utförs med hjälp av programmet Eric som ligger i en dator kopplad till mätsystemet.
Programmet inleder alla mätcykler med ett elektrodtest för att kontrollera att alla elektroder har god
kontakt med marken. Om elektrodtestet visar att elektrodkontakt saknas vid en position längs profilen,
kan detta bero på att kopplingsdosorna är felkopplade, att elektroden ej är inkopplad eller att det är
högt kontaktmotstånd (till exempel torr mark). Det är viktigt att i största möjliga mån åtgärda
problemen för att inte gå miste om datapunkter, vilket skulle försämra den inverterade modellen.
Skulle elektrodkontakten vara dålig på grund av högt kontaktmotstånd, kan antingen marken runt
elektroden vattnas eller så bankas ytterligare en elektrod ner i marken och seriekopplas. När
kontaktproblemet åtgärdats utförs ett nytt elektrodtest och förhoppningsvis är kontakten bättre. Skulle
problemen fortsätta, kan den aktuella elektroden exkluderas. Under mätcykelns gång visas vilka
elektroder som används på datorskärmen och även hur mycket ström som går ner i marken.
Programmet börjar med att sända ner höga strömstyrkor (till exempel 200 mA) och om det inte går
sänks den stegvis. Ju mer ström som kommer ner, desto bättre är det med tanke på
signal/brusförhållandet.
5.1.2.2 3D-resistivitet
3D-undersökningar är i princip den bästa metoden att beskriva resistivitetsvariationer i marken. 3Dmätningar
tar hänsyn till både vertikala och horisontella variationer i både x- och y-led, vilket ger en
mer verklighetstrogen modell. Metoden är fortfarande under utveckling och används idag inte i samma
utsträckning som 2D-mätningar eftersom den är mer tidsödande och därmed också dyrare att
genomföra. Utvecklingen går mot att kostnadseffektivisera metoden genom att använda
resistivitetsutrustning med multikanalteknik som kan läsa av flera datapunkter samtidigt. Ett annat sätt
- 24 -