utbredning, lakvattenspridning och påverkan på omgivning - Sysav

8.1 Diskussion
Generellt gäller för erhållna inversionsresultat att 3D-inversionen av insamlad data ger högre
upplösning med bättre kontrast mot omkringliggande resistiviteter. Detta syns tydligt på det som
tolkas vara spill- och dagvattenledningar (VA-ledningar). 2D-modellen ger här sämre kontrast mot
intilliggande högre resistiviteter och ger även mer diffusa avgränsningar. Detta är särskilt tydligt för
VA-ledningarna i sektionen för 95 m ö h. Vidare exempel på att upplösningen är bättre i 3D-modellen
är moränen ovanför grundvattenytan. I 2D-modellen framträder detta som ett sammanhängande
högresistivt fält, medan 3D-modellen visar tydligare inre variationer. Detta högresistiva fält är även
bättre avgränsat mot de lägre resistiviteterna i sidled.
Ytterligare exempel på att 2D-inversionen har problem med upplösningen syns på det som tolkats vara
Höörsandsten. 2D-modellen har långa övergångar för resistiviteten, framförallt i y-led, medan 3Dmodellen
ger en skarpare kontrast mot de lägre intilliggande resistiviteterna. Detta skulle kunna
förklara tolkningen att berggrundens överyta ligger ytligare och mer utbrett i den 2D-inverterade
modellen. Att 3D-modellen ger bättre upplösning än 2D beror förmodligen på att den typen av
inversion tar hänsyn till resistiviteter i tre dimensioner. I 2D-inversionen antas istället att resistiviteten
inte varierar vinkelrätt mot profilen. 2D-inversioner har framför allt svårt att lösa upp objekt som går i
profilens riktning, vilket är fallet för den förmodade sandstenen.
Där VA-ledningen tolkats läcka, syns i 2D-modellen läckaget endast som ett punktformigt fält, medan
det i 3D-modellen uppträder som en sträckning i profilens riktning. Resistivitetskontrasten som finns
vinkelrätt mot profilen i modellerna kan ha givit upphov till en 3D-effekt i 2D-inversionen, eftersom
denna påverkas av element på ett oändligt avstånd. Den klarar då inte av att lösa upp läckaget på
samma vis som 3D-inversionen. Denna låter resistiviteten variera i alla riktningar och tar hänsyn till
vad som mätts upp i profilerna bredvid. Den långsträckta formen i 3D-modellen skulle dock även
kunna tillskrivas artefaktproblem och inte ett läckage. Artefaktproblem tas upp nedan.
Det som tolkats vara möjliga inre strukturer i den våta delen av deponin, kan troligen vara artefakter
som uppstått i samband med 3D-inversionen. Inversionen har då förstärkt uppdelningen av
resistiviteterna mellan profilerna på grund av att fel dämpningsfaktor i riktningen vinkelrätt mot
profilen använts. Artefakterna skulle också ha kunnat uppstå på grund av för låg datatäthet mellan
profilerna. Avgränsningen mellan olika resistiviteter längs med undersökningsprofilerna kan påverkas
av artefaktproblemet. Problemen med artefakterna skulle kunna åtgärdas genom att lägga profilerna
tätare samt att invertera insamlad data med starkare dämpningsfilter i y-led. I sektionen för 108 m ö h
finns även där strukturer som tolkats vara artefakter. Dessa har förmodligen uppstått i de ytligare
delarna av modellen på grund av att fem meters elektrodavstånd användes vid insamlingen av data.
Tätare elektrodavstånd, samt eventuellt starkare dämpningsfaktor i x-led skulle kunna råda bot på
detta.
3D-inversiner klarar, enligt resultaten från resistivitetsundersökningarna, bättre av att hantera störande
objekt i marken än vad 2D-inversionen gör. I 2D-inversionen finns ett högresistivt område på de
platser (profil 11 och 12) där jordningskablar från en elledning gått ner i marken. 3D-inversionen
verkar fokusera de störande resistiviteterna till ett mindre område, vilket gör att störningen inte blir
lika framträdande här. Detta eftersom den senare låter resistiviteten variera i tre dimensioner och
därmed tar hänsyn till omkringliggande resistiviteter i inversionsprocessen.
De vertikala avgränsningarna varierar mellan 2D- och 3D-modellerna. Området som tolkats vara
enheten som överlagrar den våta delen av deponin är mäktigare i 3D-modellen än i 2D. Dessa
variationer i vertikal avgränsning, skulle kunna tillskrivas ekvivalensproblem. Den omättade moränen
verkar vara mäktigare i modellerna för 2D-inversionerna än för 3D. Detta skulle kunna bero på större
- 45 -