utbredning, lakvattenspridning och påverkan på omgivning - Sysav

9.2 Diskussion
Gamla deponier innehåller förutom metallskrot även blandat material såsom hushålls- och
trädgårdsavfall samt byggavfall. Avfallet ger upphov till tydlig IP-effekt och generellt tenderar IPmätningar
att avgränsa avfall bättre än resistivitetsmätningar Detta gäller även det undersökta området,
där deponins yttre gränser i de flesta fall tydligt avgränsas i de 2D-inverterade IP-sektionerna. Det
gäller även deponins övre begränsning, där det utifrån resistivitetssektionerna inte går att skilja ut den
torra delen av deponin från täckskiktet.
På profil 1, med 2 m elektrodavstånd, går det inte att avgöra deponins nedre begränsning. Av någon
anledning verkar IP-mätningar generellt ha svagheter på djupet (se till exempel Leroeux et al 2007,
Weller et al 1999 och 2000). Det kan bero på otillräckligt nedträngningsdjup, men andra troliga
förklaringar är att kontrasten mot bakgrundvärdena är för liten eller att lakvattenläckaget från deponin
är nedåtriktat och på så vis helt eller delvis tar bort kontrasten (Leroux et al 2007). Det kan även bero
på ekvivalensproblem vid inverteringen, liksom inverteringsnorm. Vid jämförelse mellan invertering i
L1- och L2-norm (se kap 5.1.3) visade Jönsson (2002) att L1-norm i vissa fall verkade ge upphov till
mer vertikalt elongerade strukturer. På profil 8 är dock underytan mycket bättre avgränsad. Då
användes 5 m elektrodavstånd, vilket ger bättre praktiskt nedträngningsdjup. Eftersom L1-norm
använts vid inversionen av samtliga profiler ligger det därför nära till hands att deponins avsaknad av
tydlig underyta i profil 1 i detta fall har med elektrodavstånd och därmed praktiskt nedträngningsdjup
att göra.
Med utgångspunkt enbart från resistivitetssektionen i profil 1 ser det ut som att täckskikt saknas i
deponins kanter, vilket inte är fallet om IP-sektionen tas i beaktning. På den syns täckskiktet tydligt,
varför det kan avgöras att de högre resistiviteterna i deponins kanter istället beror på grövre material.
På övriga profiler (4-13) är täckskiktet inte lika bra avgränsat som i profil 1. En trolig förklaring till
detta är det ökade elektrodavståndet i dessa profiler, vilket ger något sämre upplösning.
VA-ledningen ca 50 m in på profil 1 ger, som sig bör, upphov till hög IP-effekt. Detsamma gäller för
profil 6, 9 och 11. På övriga profiler är VA-ledningen knappt skönjbar eller syns inte alls, vilket
förmodligen beror på ekvivalensproblem eller för dålig kontrast. På resistivitetssektionen borde VAledningen
synas som ett lågresistivt område, vilket inte är fallet för alla profiler av samma orsak som
för IP-sektionen. På alla profiler med 5m elektrodavstånd återfinns VA-ledningen (där den syns)
omkring 95 m ö h. På profil 1, med 2 m elektrodavstånd, ligger den runt 105 m ö h. VA-ledningens
verkliga djup är inte känt varför det är svårt att dra några slutsatser.
Horisontella resistivitets- och IP-sektioner, lagda som ett transparant lager på primärkartan över
undersökningsområdet, som visar nivån 100 m ö h presenteras överst och i mitten på figur 9:4. På
denna nivå är deponins utbredning som störst. Med utgångspunkt från dessa har deponins tolkade
avgränsning plottats in enligt den nedre bilden i figur 9:4. Lägg särskilt märke till att deponin sträcker
sig in under paddockens nordöstra hörn deponin samt under grusfläcken.
- 53 -