Dec nr 4 2003 - Järnvägsfrämjandet

LEDARE
POLITIKERNA HAR SVIKIT SJ
Den bästa lösningen är en kompromiss. Det gäller både i politik och företagande.
Men för att kunna göra en bra kompromiss bör man veta vad man vill, ha en vision.
Det ledarskapet har inte politikerna visat i fråga om SJ.
Politikernas uppgift är att sträva mot ett samhällsekonomiskt optimala lösningar.
Annat vore att gynna några medborgare på andras bekostnad. Den yttersta restriktionen
är långsiktig hållbarhet. Det är mål som inte är så lätt mätbara i kronor och
ören. Därför är det risk att politikerna nöjer sig med företagsekonomiska mål och
skapar ett dåligt fungerande samhälle. Ett företag klarar sig inte i längden om det går
med förlust. Det måste ha tillräcklig vinst för att betala sina kostnader. Men det behöver
inte sträva efter maximal vinst. Det är kanske inte det långsiktigt optimala. Det kan
ha ägare som inte strävar efter maximal vinst. Idéerna med att driva brittiska järnvägen
som ett socialt, inte vinstdrivet, företag är mycket intressanta.
Staten måste arbeta för det allmännas bästa, och samhällsägda företag bör därför
inte ha vinsten som främsta mål. I så fall hade marknaden kunnat sköta dem. Men
när marknaden inte tillgodoser de samhälleliga målen kan staten behöva driva företag.
Det är motivet till ett statsägt SJ. Därför är det ett svek mot väljarna när staten inte
ställer krav på samhälleliga mål för SJ via styrelse och ägardirektiv utan bara formulerar
ett vinstkrav och överlåter resten på vd, må vara att målet med 13 procents vinst
bara är vidarebefordrat från EU. Vd är verkställande. Överlåter styrelsen policyskapandet
till vd skall de avsättas.
Om vd Jan Forsberg vill skapa vinst genom att avskeda personal och höja priset för
lågprisbiljetter men sänka priset för affärsresande och föraktfullt säger att SJ inte
skall bli ett Ryan Air, och han därmed visar sig sakna kundperspektiv och dynamiskt
tänkande och går emot ägarnas samhällsmål, då är det anledning till avsked. Inte
heller företagsekonomiskt är det kloka åtgärder. De kommer troligen att bara öka på
förlusterna.
Förstaklassresenärerna är bara åtta procent av de tågresande. Även med kraftigt
sänkt pris för dem kan de inte bli så många att de ger SJ vinst. Frågan är om man inte
skulle avskaffa första klass istället för att köra med nästan tomma kupéer. Några
platser kanske skulle utrustas för kontorsarbete. För dem som reser med förköpsbiljetter
blir kanske valet att åka buss eller att inte åka alls om priset höjs. Men man
kan undra över varför lågpriset läggs på ett fåtal förköpsbiljetter och inte på sistaminutenbiljetter.
Det gäller att fylla tågen. Prissystemet nu gör tågen halvbesatta. De
personalkategorier man vill dra in ytterligare på är de som är nödvändiga för produktionen,
och där ligger man redan för lågt.
SJ har monopol på lönsamma banor, förlusttrafiken köps av Rikstrafiken och anbuden
på regional trafik skall ge vinst, om de inte lagts så lågt att det är dumping. SJ skall
3