Dec nr 4 2003 - Järnvägsfrämjandet

egleringar hän mot en regleringsram som befrämjar smidiga gränsövergångar och
snabba godsflöden, håller på att genomföras, hade Nordic Rail inbjudit Jean-ArnoId
Vinois, enhetschef vid EU-kommissionens Generaldirektorat för energi och transporter.
Under den vittfamnande Nordic Rail-rubriken ”Vitbok, järnvägspaket och framtida
järnvägspaket” dolde sig en redogörelse för ”The new European regulatory framework
for railways”: denna regleringsram innehåller ju överenskommelser som redan
gäller eller som gäller med verkan från ett visst datum i framtiden; dessutom härleder
sig regleringsramens förordningar ur vitbokens avsiktsförklaringar och visioner.
Till det som redan har beslutats och som redan gäller är tillträde för alla
godstågsoperatörer till infrastruktur med tågledning och andra tjänster: detta gäller på
det som på engelska heter Transeuropean Rail Freight Network från den 15 mars i år;
från den 15 mars 2008 gäller denna förordning på hela nätet. För övrigt kan det Transeuropeiska
nätet betraktas som en direkt fortsättning av de Rail Freight Freeways som
beslöts av UIC 1998 under ordförandeskap av Christer Beijbom; konceptet som sådant
lanserades av EU-kommissionen i slutet av 1996. I det andra ”paketet” finns en bred
samstämmighet om att skapa säkerhetsmyndigheter av typ Järnvägsinspektionen i de
länder som ännu inte har dem och i samband därmed också skapa gemensamma
säkerhetsmetoder och mål; detta är två exempel på åtgärder som slutgiltigt skall beslutas
av råd och parlament innan utgången av år 2003. Längre fram i tiden ligger ”blå
bestämmelser” om gränsöverskridande regional trafik: dessa kommer att föreslås under
2003, efter beslut i EU-kommissionen.
Efter Jean-Arnold Vinois med hans övergripande EU-perspektiv framträdde Reino
Lampinen, biträdande generaldirektör vid Kommunikationsdepartementet i Finland,
med en redogörelse för i hur stor mån Finland har genomfört EU-direktiven: som
bekant har man skilt infrastrukturen från den operativa verksamheten; däremot gäller
ännu inte konkurrens på spåren, vilket bland annat hänger samman med hänsynen
till den ryska järnvägstrafiken.
Före paneldebatten blev det utfrågning av Ulrica Messing; utfrågare var seminarieledaren,
konsulten Terje Svabø från det norska Dinamo PR. Utfrågningen kan sägas
vara ett komplement till Reino Lampinens redogörelse. Inledningsvis påpekade Ulrica
Messing järnvägens stora betydelse genom dess förmåga att göra regionerna större
– avstånden förkortas genom den höga hastigheten – och därmed bidra till en vidgad
arbetsmarknad och bättre samhällsekonomi. Den intressantaste upplysningen gällde
genomförandet av EU-direktiven: Sverige har här intagit en friare ståndpunkt än till
exempel Norge som utan modifieringar har genomfört samtliga EU-direktiv; Sverige
har nämligen i sin utveckling av infrastruktur och trafik utgått från EU-kommissionens
arbete, men sedan gått vidare mot nationella mål. Vissa direktiv har alltså inte genomförts
och Sverige är på grund av detta nu instämt inför EU-domstolen.
I paneldebatten, som ägde rum under rubriken ”Järnvägens roll i transportsystemet
– Kommissionens mål och transportpolitik”, deltog utom Ulrika Messing, Reino
Lampinen och Jean-Arnold Vinois, också en norsk debattör: det blev en ersättare för
Arnfinn Ellingsen från Samferdselsdepartementet. Bland de frågor som kom upp var
den av EU krävda avregleringen: här framhävde Ulrica Messing att den kräver ”eftervård”,
det vill säga att man måste analysera dess verkningar och vid behov vidta mot-
39