Dec nr 4 2003 - Järnvägsfrämjandet

BLANDADE KÄNSLOR VID TRÅD-
BUSSINVIGNING I LANDSKRONA
En vecka senare än återinvigningen av Simrishamnsbanan, lördagen den 27 september,
var det ånyo dags för invigning av ett miljövänligt kollektivt färdmedel i
Skåne: trådbusslinjen mellan stationen i nordöstra utkanten av Landskrona och
Centrum är ett slags förlängning av järnvägen och en sorts ersättning för att den
nya stationen inte fick det centrala läge som många hade hoppats på inför
anläggandet av den nya sträckningen mellan Landskrona och Helsingborg; tunnellösningar
är som bekant både besvärliga och dyra.
De pengar som nu här investerats i trådbusslinjen kommer emellertid inte från någon
sorts överskott av budgeten för järnvägsbygget, utan emanerar från särskilda EUpengar
för miljöåtgärder under åren 1997 till 2002: regeringen anslog sex miljarder
för ändamålet och kommunerna bidrog med 14 miljarder. Kostnaderna för just
Landskronas trådbusslinje uppgår till 38 miljoner kronor, varav statliga bidrag utgör
hälften; resten fördelas lika på Region Skåne och Landskrona.
I sitt invigningstal berörde Lena Sommestad den stora satsningen från statens sida,
men kanske framför allt den förhoppning som hon i egenskap av miljöminister fäster
vid en bättre miljö i Landskrona, både ur utsläppssynpunkt och bullersynpunkt; hon
hoppades att andra kommuner skulle följa Landskronas goda exempel. Efter talet
förrättade hon den sedvanliga saxklippningen: för att alla fotografer skulle få den med
på bild, klippte hon bandet två gånger, om det nu kan tänkas.
Innan miljöministern höll invigningstalet hade mycket hänt som tillsammans bidrog
till att göra invigningen festligt miljöpräglad: allra först spelade Skånska
Jernbanekapellet sin nykomponerade ”Landskrona trådbussvals” och därefter belönades
vinnarna deIs av namntävlingen – bussarna heter Ellen, Elvira och Ella – och
deIs av tävlingen om bästa slogans; den bästa av dem lyder ”För miljöns bästa –
Landskrona nästa”. Till sist höll kommunfullmäktiges ordförande, Gösta NiIsson (s),
det första invigningstalet och berörde bland annat den pionjäranda som råder i Landskrona
på kollektivtrafikens område: staden var först i landet med stadsbusstrafik i
form av hästomnibuss till Borstahusen år 1901.
Miljöministern blev efter den tvåfaldiga bandavklippningen den första som steg ombord
i invigningsbussen Ellen, som sedan avgick med honoratiores ombord. På
bussen saknades oppositionskommunalrådet Tutti Johansson (m) och folkpartiets
främste företrädare i Landskrona, riksdagsmannen Torkild Strandberg. Det fanns en
aning märkliga argument mot trådbusstrafiken både bland politiker och allmänhet,
främst dem med synpunkter på högerkanten: ”Det ser öststatsaktigt ut med trådbussar.”
och ”Det ser fult ut med ledningar och stolpar.”, båda fullständigt irrelevanta
argument eftersom det finns trådbussar också i USA – varför förfasar sig ingen svensk
USA-besökare över luftledningar för elström mitt i centrala delar av städer i USA? –
och man brukar använda redan befintliga stolpar för upphängning av luftledningen.
9