Företagsförvärv inom EU: - Sieps

Sedan Volvo anmält det planerade förvärvet till kommissionen
fann denna att förvärvets förenlighet med den gemensamma
marknaden gav anledning till allvarliga tvivel och beslutade
inleda ett ”fas två”-förfarande. Som redan framgått ledde detta
fram till att kommissionen beslöt att koncentrationen skulle
förklaras oförenlig med den gemensamma marknaden, dvs. att
den inte kunde genomföras. 33 Beslutet överklagades inte till
Förstainstansrätten.
Beslutet föregicks av en omfattande lobbyverksamhet och
drog till sig stor mediebevakning och debatt i Sverige. De
flesta kommentatorer visade liten förståelse för de grundläggande
tankegångarna bakom EU:s konkurrensregler och kommissionens
tillämpning av fusionskontrollreglerna. Den avgörande
faktorn som styrde kommissionens beslut var, precis
som i många andra ställningstaganden på området, bestämningen
av relevanta geografiska marknaden och i viss mån
produktmarknaden.
Volvo och Scania var förhållandevis jämbördiga vad gäller
marknadsandelar på lastbils- och bussmarknaderna, och hade
genom åren förblivit helt självständiga i förhållande till varandra
i fråga om ägarstruktur och i övrigt. Företagen hade varit
de huvudsakliga konkurrenterna på den svenska marknaden
och övriga nordiska marknader under lång tid, och hade båda
byggt upp sina positioner med en stark hemmamarknad som
bas. Andra lastbils- och busstillverkare var små jämfört med
Volvo och Scania på de nordiska marknaderna och i synnerhet
i Sverige. Volvo och Scania hade utvecklat var sin tydlig
image inom tung, avancerad fordonsteknologi och var huvudsakligen
aktiva i de översta och dyraste segmenten av lastbilsoch
bussmarknaderna.
Vid sin bedömning av produktmarknaden lutade sig kommissionen,
i vart fall delvis, mot den ståndpunkt man hade intagit
33 Fall nr COMP/M.1672, beslut 14 mars 2000, EGT 2001/L 143/74,
C.M.L.R. 2001:5 s 410. Beslutet fattades enligt artikel 8.3 koncentrationsförordningen.
Rättsfallskommentar av Bernitz i Europarättslig
Tidskrift 2000 s 481 ff.
28