Riktlinjer för antibiotikaanvändning till häst (pdf) - SVA

A NTIBIOTIKARIKTLINJER MAJ 2013
dubbelsidiga tromboflebiter kan orsaka ödem i hela huvudet på grund av bristande cirkulation. Kärlet kan så
småningom spontant rekanaliseras eller utveckla kollateraler och endast i undantagsfall måste kirurgi
tillgripas.
LYMFANGIT
ETIOLOGI, ALLMÄNT
Den stasade och proteinrika interstitiella vätskan vid lymfödem är ett bra bakteriesubstrat. Inkörsport för
bakterier (vanligen streptokocker) är oftast ett litet sår i huden på en extremitet. Infektionen sprider sig i
vävnaden längs de stasade lymfbanorna. Hästen blir kraftigt halt (sjukdomen drabbar oftast bakben),
ömmar påtagligt vid mycket lätt beröring av det svullna, ödematösa området, får feber och är inte sällan
även allmänpåverkad. Fortskrider infektionen kan abscesser bildas i den skadade vävnaden, eller mer
flegmonösa förändringar erhållas. I värsta fall kan sepsis uppstå, men detta får anses extremt ovanligt.
Lymfangit måste särskiljas från lymfödem vilket är en svullnad i en kroppsdel orsakad av bristande funktion i
lymfkärlsystemet. Sekundärt lymfödem kan orsakas av försvårat lymfflöde. Lymfödem i hästens distala
extremiteter är vanliga. De orsakar vanligen ingen smärta och försvinner vid arbete, men kan vara tydliga
när hästen stått i box hela natten och inte rört sig. Hästar som på grund av skada tvingas till långvarig
boxvila kan lätt svullna upp i benen, speciellt runt kotorna, och bör därför stå lindade för att minska
ödemen.
B EHANDLING
Behandlingen består av revision av eventuellt sår, kyla av benet med vattenslang, massage- gärna ihop med
vattenkylningen, alsolspritbandage, vila med korta skrittpromenader, NSAID (ibland även glukokortikoid),
allmänbehandling med penicillin (vid terapisvikt krävs bredspektrumantibiotika). Eventuella abscesser kan
incideras. Upprepade lymfangiter kan leda till kronisk lymfangit.
Behandling av lymfödem är i första hand ökad motion och i andra hand bandage.
BAKTERIELLA HUDSJUKDOMAR
Med bakteriella hudsjukdomar menas här tillstånd utöver sårinfektioner och abscesser.
ETIOLOGI, ALLMÄNT
Den normala huden, behåringen och den mikrobiella normalfloran utgör en effektiv barriär, både
mekaniskt, kemiskt och immunologiskt mot infektioner. Skador i hudens skyddsbarriär kan däremot leda till
möjlighet för bakteriell kolonisation och infektion. Den emulsion av fett, talg och svett som finns mellan
cellerna i den förhornade delen av huden (Stratum corneum) utgör både en fysisk och kemisk barriär och
innehåller bland annat fettsyror, salter och proteiner med antibakteriella egenskaper. Huden kontamineras
ofta av mikroorganismer av alla de slag. En intakt skyddsbarriär och hygieniska åtgärder ser som regel till att
hindra utveckling av infektion.
En mängd olika faktorer kan orsaka defekter i hudens skyddsbarriär, mest vanliga är dock friktion från
persedlar eller i hudveck och maceration av att väta löst upp skyddsbarriären. Överdrivet tvättande och
spolande av huden innebär att Stratum corneum luckras upp och emulsionen minskar eller försvinner. Även
traumatisering av huden i alla former, inklusive insektsbett och kliande, kan utgöra en inkörsport för
mikroorganismer.
Y TLIG PYODERMI
Ytlig pyodermi/bakteriell follikulit är den allra vanligaste formen av bakteriell hudinfektion och orsakas
primärt som regel av någon form av skada i skyddsbarriären. Sekundärt ges då tillfälle för etablering av
kolonisation/infektion med mikroorganismer. Ofta förekommer en blandflora av bakterier, där olika species
av stafylokocker dominerar, i synnerhet Staphylococcus aureus. Andra förekommande agens är till exempel
Proteus spp, E. coli, streptokocker och Pseudomonas spp. Denna typ av pyodermier är vanligast på hästens
19