Riktlinjer för antibiotikaanvändning till häst (pdf) - SVA

A NTIBIOTIKARIKTLINJER MAJ 2013
Ett mjölkprov bör alltid tas för bakterieodling och resistensbestämning. Det är viktigt att vid provtagning
vara noggrann med hygienen för att undvika kontamination från stoets eller provtagarens händer.
Cytologisk undersökning kan också utföras och den visar vanligen en riklig förekomst av neutrofiler.
HANTERING OCH BEHANDLING
Behandlingen omfattar en kombination av frekvent urmjölkning och systemisk antibiotikabehandling.
Penicillin är förstahandsval och kan sättas in direkt i avvaktan på odlingssvaret och resistensbestämningen.
Behandling med NSAID kan vara indicerat för att få ned febern, minska smärtan och den inflammatoriska
reaktionen. Om stoet inte är dräktigt rekommenderas även behandling med oxytocin. Om odlingssvaret är
negativt bör antibiotikabehandlingen avbrytas men fortsatt behandling med frekvent urmjölkning, oxytocin
och NSAID är indicerat.
KVARBLIVEN EFTERBÖRD
ETIOLOGI, ALLMÄNT
DIAGNOS
Vanligtvis lossar efterbörden inom 30 min (upp till 3 tim) efter förlossningen. Om det har gått mer än 3-4
tim anses det vara en kvarbliven efterbörd. Följderna av kvarbliven efterbörd kan variera från inga problem
alls till utveckling av metrit, septikemi eller toxinemi, fång och död. Även om streptokocker vanligtvis är den
dominerande bakterier i uterus vid kvarbliven efterbörd kan andra gramnegativa bakterier som kan
producera endotoxiner, exempelvis E. coli, vara viktigare.
Diagnosen kvarbliven efterbörd är lätt att ställa och i normalfallet tas sällan bakteriologiska prov. I de fall
där det är indicerat bör bakteriologisk odling och resistensbestämning utföras.
HANTERING OCH B EHANDLING
Olika behandlingar för kvarbliven efterbörd finns beskrivna. Behandling med oxytocin är den vanligaste. I
första hand rekommenderas en långsam (under ca 1 tim) intravenös infusion av oxytocin i 1 liter NaCl,
alternativt injektioner av liten dos (10 -20 IU) oxytocin som upprepas vid behov. Motion av stoet är också
positivt. Ett annat alternativ som är mindre använt är att fylla allantochorion (om den är intakt) med ca 10-
12 liter kroppsvarm steril fysiologisk koksaltlösning och därigenom påverka avlossningen av efterbörden.
Denna behandling kan kombineras med injektion av oxytocin.
Om stoets allmäntillstånd är påverkat och det därmed finns risk för utveckling av metrit och fång bör
behandling med antibiotika och NSAID sättas in. I dessa fall är det troligen de gramnegativa bakterierna
som kan orsaka mest skada (endotoxinproduktion). Trimetoprim-sulfa kan därför vara ett förstahandsval.
URINVÄGAR
Sjukdomar i urinvägarna är ovanligt inom hästmedicinen och bakteriella infektioner är sällsynta.
ETIOLOGI, ALLMÄNT
Bakteriella infektioner i urinvägarna är nästan alltid orsakade av ascenderande infektioner. Ston löper ökad
risk på grund av kortare urinrör. Andra predisponerande faktorer är blåsatoni, stillaliggande långa tider,
komplikationer efter obstetrisk manipulation och kateterisering samt i undantagsfall sen dräktighet.
Förvånansvärt nog verkar inte hästar med urinsten löpa högre risk för att drabbas av cystit.
När en patogen har koloniserat distala urinrör kan en snabb proliferation möjliggöra invasion av proximala
urinrör och blåsan vilka saknar skyddande bakteriell normalflora. Agens som isoleras från urinvägarna hos
häst inkluderar E. coli, Klebsiella, Proteus, Enterobacter, Streptococcus och Staphylococcus spp,
Pseudomonas aeruginosa, samt, i undantagsfall, Corynebacterium renale. Dessutom har sekundära Candida
41