Riktlinjer för antibiotikaanvändning till häst (pdf) - SVA

5. TILLGÄNGLIGA ANTIBIOTIKA
BETALAKTAMANTIBIOTIKA
A NTIBIOTIKARIKTLINJER MAJ 2013
Betalaktamantibiotika är en stor och viktig grupp av antibiotika med baktericid effekt. Gemensamt för
gruppen är att strukturen innehåller en såkallad betalaktamring vilken är väsentlig både för antimikrobiell
aktivitet och för eventuella allergiska reaktioner. Till betalaktamer räknas penicilliner, cefalosporiner och
cefamyciner.
Verkningsmekanism
Betalaktamantibiotika verkar genom att binda till speciella proteiner i bakteriens cellvägg och därigenom
hindra dess cellväggssyntes. Den baktericida effekten beror på inaktivering av hämningen av bakteriens
autolys och är korrelerad till hur lång tid som koncentrationen överstiger MIC.
Resistensmekanismer
Resistens mot betalaktamantibiotika hos betahemolyserande streptokocker har hittills aldrig beskrivits.
Produktion av betalaktamas är den vanligaste mekanismen vid resistens mot betalaktamantibiotika hos
såväl Grampositiva som Gramnegativa bakterier, inklusive E. coli, Actinobacillus sp. och troligen även
Bordetella sp. Egenskapen är oftast överförbar. Den vanligaste typen av betalaktamas, penicillinas,
förekommer hos S. aureus från häst i Sverige liksom i andra länder. Betalakamashämmare som klavulansyra
hämmar effektivt många betalaktamaser från såväl Grampositiva som Gramnegativa bakterier.
Resistens mot cefalosporiner hos Gramnegativa bakterier uppkommer vid bildning av betalaktamaser med
affinitet för olika cefalosporiner (cefalosporinaser). Det finns flera hundra olika betalaktamaser med effekt
på cefalosporiner och de brukar indelas i olika grupper efter hur ”brett spektrum” de har, det vill säga om
de är aktiva enbart mot första och andra generationens cefalosporiner eller om de också bryter ner de
senare generationernas substanser. Hos E. coli och andra Enterobacteriaceae förekommer enzymer som
bryter ner högre generationers cefalosporiner, till exempel extended spectrum betalactamase (ESBL)
inklusive plasmidburen AmpC. Resistenstypen medför korsresistens mellan till exempel cefotaxim,
cefatzidim och närbesläktade cefalosporiner. Dessa cefalosporiner används i Sverige i kritiska situationer
inom humanmedicinen. Förekomst av ESBL inklusive plasmidburen AmpC hos bakterier från människa är
anmälningspliktigt enligt Smittskyddslagen.
Meticillinresistens hos stafylokocker uppstår när det protein som betalaktamer binder till förändras. Denna
mekanism medför korsresistens mot samtliga betalaktamantibiotika (även cefalosporiner och cefamyciner).
Meticillinresistenta S. aureus (MRSA) förekommer hos hästar internationellt och har också påvisats i
Sverige. Infektion med meticillinresistenta koagulaspositiva stafylokocker hos djur är anmälningspliktigt till
relevant länsstyrelse och till Jordbruksverket.
BETALAKTAMANTIBIOTIKA – PENICILLINER
Penicillinerna är derivat av 6-aminopenicillinsyra och skiljer sig med avseende på en sidokedja. Typen av
sidokedja är avgörande för molekylens antibakteriella aktivitet och spektrum samt hur känslig substansen är
för bakteriella betalaktamaser (enzymer som bryter ned betalaktamringen).
Farmakokinetik och dynamik
Distributionsvolymen är liten, oftast under 0,3 L/kg. Passagen över biologiska membran är begränsad på
grund av hög joniseringsgrad vid fysiologiskt pH och substanserna fördelar sig därmed i det extracellulära
rummet. Halveringstiden är oftast kort och de flesta betalaktamer utsöndras i aktiv form i urinen (undantag
nafcillin).
Den antibakteriella effekten är i första hand korrelerad till hur lång tid som koncentrationen överstiger MIC.
B ENSYLPENICILLIN
Bensylpenicillin (QJ01C E01) är ett derivat av 6-aminopenicillinsyra för parenteralt bruk. Bensylpenicillin
finns godkänt för häst både som lättlösligt Na-salt samt som svårlösligt bensylpenicillinprokain (QJ01C E09).
Aktivitet och resistensförhållanden
55