Riktlinjer för antibiotikaanvändning till häst (pdf) - SVA

A NTIBIOTIKARIKTLINJER MAJ 2013
stafylokocker och Pseudomonas sp. Under senare år har flera överförbara (plasmidburna) mekanismer som
minskar känsligheten beskrivits. Dessa mekanismer anses kunna samverka med mutationer.
Nedsatt känslighet mot fluorokinoloner förekommer hos E. coli och hos stafylokocker från häst i Sverige.
Farmakokinetik och dynamik
Fluorokinoloner passerar lätt biologiska membran eftersom substanserna är lipofila och i stor utsträckning
ojoniserade vid fysiologiskt pH. Distributionsvolymen är därmed relativt stor. Detta innebär ofta höga
intracellulära koncentrationer. Passagen till centrala nervsystemet varierar med olika kinoloner men anses
vara tillräcklig för terapeutiskt syfte. Den antibakteriella effekten är bäst korrelerad till förhållandet mellan
maximal plasmakoncentration eller arean under koncentrationskurvan och MIC för den infekterande
bakterien.
Enrofloxacin: Distributionsvolymen är 2,3 L/kg och halveringstiden är runt 7 h. Biotillgängligheten efter oral
tillförsel är tillfredsställande runt 60 % men varierar med läkemedelsberedning. Endast 3 % av den givna
dosen utsöndras i urinen, men den antimikrobiellt aktiva huvudmetaboliten ciprofloxacin utsöndras i urinen
i hög grad varför god effekt även erhålls vid urinvägsinfektioner om agens är känslig för fluorokinoloner.
Danofloxacin: Distributionsvolymen är 2 L/kg och halveringstiden är runt 5-6 h.
Marbofloxacin: Distributionsvolymen är 1,6 L/kg och halveringstiden är runt 7 h. Biotillgängligheten efter
oral tillförsel är tillfredsställande runt 60 %. Ca 40 % av den givna dosen utsöndras i urinen.
Bieffekter
Hos växande hundar finns ledbroskskador rapporterat och hos människa finns rapporter om senskador och
rupturer av framförallt Akillessenan. Experimentella studier med enrofloxacin antyder även negativa
effekter på senfibrer från häst. För enrofloxacin finns rapporter om att höga doser kan orsaka lindriga
skador både i ligament och senor. Ataxi och andra neurologiska symtom har observerats vid snabb ivtillförsel
till häst. Intramuskulära injektioner rekommenderas inte på grund av oacceptabla
vävnadsreaktioner.
TETRACYKLINER
Verkningsmekanism
Tetracykliner (oxitetracyklin och doxycyklin) utövar sin effekt genom att hindra bindningen av tRNA i
bakteriens ribosomer (30S-enheten) vilket leder till att proteinsyntesen hindras. Effekten är bakteriostatisk.
Aktivitet
Tetracykliner har ett brett spektrum med god eller måttlig aktivitet mot Gramnegativa och Grampositiva
aeroba och anaeroba bakterier. Även rickettsier och flertalet mykoplasmer är känsliga. Pseudomonas spp.
är resistenta.
Resistensmekanismer
Resistens förvärvas vanligen genom upptag av överförbara gener. Resistensen orsakas antingen av en aktiv
effluxmekanism eller av att målstrukturen på ribosomen skyddas. Vid resistens föreligger korsresistens
mellan samtliga tetracykliner.
Förvärvad resistens är utbredd hos bakteriearter som E. coli och S. aureus.
Farmakokinetik och dynamik
Tetracykliner distribueras väl till de flesta vävnader i kroppen frånsett centrala nervsystemet, prostata och
ögon. Doxycyklin som är mer fettlösligt passerar dock in i ovan nämnda vävnader. Många anser dock att
koncentrationerna i centrala nervsystemet är otillräckliga för de flesta bakteriella infektioner, men positiva
behandlingsresultat finns dokumenterade för borreliainfektion i centrala nervsystemet hos människa.
Transporten in i bakteriecellen är aktiv varför tetracykliners proteinbindningsgrad är av begränsad
betydelse vid bedömning terapeutiska koncentrationer i förhållande till MIC.
Efter tillförsel med foder är absorptionen av tetracykliner hos häst ofta låg vilket innebär att det inte är
lämpligt att administrera tetracykliner per os.
Effekten av tetracyklin är bakteriostatisk och anses bero både av tid och av koncentration över MIC.
62