Riktlinjer för antibiotikaanvändning till häst (pdf) - SVA

Aktivitet och resistensförhållanden
A NTIBIOTIKARIKTLINJER MAJ 2013
• God aktivitet (MIC ≤ 8 µg/mL) mot flertalet anaeroba bakterier, inklusive Clostridium perfringens
och C. difficile.
• Otillräcklig aktivitet mot aeroba bakterier, men viss effekt kan möjligen erhållas även mot dessa i
anaerob miljö.
Resistens är ovanligt och anses bero på minskad produktion av aktiva metaboliter.
Farmakokinetik och dynamik
Biotillgängligheten är hög efter oral tillförsel. Halveringstiden är 3-4 h. Metronidazol är relativt lipofil och
distribueras snabbt till vävnader som ben och CNS. Medlet metaboliseras i levern och utsöndras via urin och
feces. Proteinbindningsgrad hos människa är under 20 %.
Kommentar
Nedsatt aptit som biverkning finns rapporterat vilket även försvårar medicineringen. Hos övriga djurslag är
neurologiska fynd vanligt.
Metronidazol har även aktivitet mot tarmprotozoer. Metronidazol bör inte ges under dräktighet då
substansen kan orsaka kromosomskador.
Metronidazol är ett av få läkemedel mot diarré orsakad av C. difficile hos människa. För att minimera risken
för resistens bör användning till djur därför begränsas så långt som möjligt.
RIFAMPICIN
Rifampicin är en lipofil molekyl som till stor del är oladdad vid fysiologiskt pH.
Rifampicin hämmar bakteriens RNA-polymeras och förhindrar därmed bakteriens nukleinsyrasyntes.
Substansen finns för närvarande inte godkänd för användning till djur i Sverige. Effekten är antingen
bakteriostatisk eller baktericid beroende på koncentration och mikroorganismens känslighet.
Enda indikation för häst är behandling av infektioner hos föl orsakade av R. equi. Behandlingen är då
vanligen en kombination av rifampicin och en makrolid. Rifampicinets betydelse vid denna behandling är
inte klarlagd eftersom studier som jämför kombinationsbehandling och behandling med makrolider enbart
saknas.
Aktivitet och resistensförhållanden
Minsta hämmande koncentration (MIC) hos R. equi som inte förvärvat resistens är 0,06-0,25 µg/mL.
Resistens mot rifampicin utvecklas relativt snabbt genom mutationer och läkemedlet ska aldrig ges som
monoterapi. Resistens mot rifampicin hos R. equi har endast påvisats vid enstaka tillfällen i Sverige.
Farmakokinetik och dynamik
Biotillgängligheten varierar efter oral tillförsel, mellan 40-70 % enligt litteraturen. Halveringstiden är efter
intravenös giva ca 5-7 h, efter oral tillförsel har halveringstider mellan 8-17 h noterats.
Distributionsvolymen är cirka 1 L/kg vilket indikerar att rifampicin distribueras väl ut i vävnaderna.
Proteinbindningsgrad är relativt hög, ca 80 %. Det finns även rapporter på avvikande kinetik hos föl upp till
6 veckors ålder. Unga föl uppvisar högre plasmakoncentrationer och längre halveringstider än vuxna hästar.
Hos människa är det visat att rifampicin inducerar leverenzym och kan därför påverka eliminationen av
andra läkemedel samt att halveringstiden minskar efter upprepad dosering. Minskning av halveringstiden
har även observerats på häst efter upprepad oral tillförsel.
Kommentarer
Rifampicin kan orsaka en rostfärgad till orange missfärgning av urinen, sekret och slemhinnor vilken är helt
ofarlig. Vid oral tillförsel är biverkningar ovanligt men vid intravenös giva har CNS-påverkan, svettningar,
hemolys samt anorexi rapporterats.
Rifampicin används inom humanmedicinen vid behandling av tuberkulos, men också i ökande omfattning
för behandling av infektioner med multiresistenta stafylokocker inklusive MRSA. För att minimera risken för
resistens hos bakterier som kan överföras till människa bör användningen till djur begränsas så långt som
möjligt.
66