Riktlinjer för antibiotikaanvändning till häst (pdf) - SVA

iktas behandling mot grundorsak till exempel miljöåtgärder eventuellt i kombination med
inhaltionsbehandling vid icke-infektiös inflammation.
INFLAMMATION OCH INFEKTION I LUFTSÄCKARNA
ETIOLOGI
DIAGNOS
A NTIBIOTIKARIKTLINJER MAJ 2013
Både bakteriella och virala infektioner kan orsaka inflammation i luftsäckarnas slemhinna. Ansamling av
mukopurulent/purulent slem i luftsäckarna kan ses sekundärt till infektion i luftvägarna framför allt hos
unga hästar. Streptococcus equi (kvarka) är en vanlig orsak till ansamling av slem och var kopplat till
abscesser i retrofaryngeallymfknutorna.
Kliniska symtom på luftsäcksinfektioner är intermittent, ofta enkelsidigt, purulent/mukopurulent näsflöde,
svullnad i parotisområdet och vid allvarliga fall sväljnings- eller andningssvårigheter samt låg huvudhållning
med utsträckt hals. Luftsäcksinfektion diagnostiseras med hjälp av endoskopi och bör provtas
bakteriologiskt med hjälp av endoskop för att utesluta S. equi-infektion (för diagnostik se ”Kvarka” nedan).
Röntgenundersökning kan användas då endoskopiundersökning inte lyckas.
HANTERING OCH B EHANDLING
SINUIT
ETIOLOGI
DIAGNOS
Lokalbehandling av luftsäckarna görs genom att sekret i luftsäckarna avlägsnas via spolning eller vid
allvarliga fall kirurgiskt dränage av luftsäcken, till exempel vid kraftig varbildning eller förekomst av
kondroider i samband med S. equi infektion. Allmän antibiotikabehandling efter provtagning och
resistensundersökning är indicerad. Liksom vid andra luftvägsinfektioner är penicillin empiriskt val i
avvaktan på bakteriologisk diagnos. I de fall luftsäcken har riklig med kondroider kan kirurgisk dränering
vara indicerat.
Infektion eller inflammation i bihåla ses ibland som komplikation till övre luftvägsinfektion. Oftast är
sinuiterna enkelsidiga. Sinuit kan vara primärt bakteriell eller svamporsakad men kan också vara sekundär
till tandsjukdom, trauma, cystbildning, etmoidalt hematom eller sinonasal neoplasi.
Flera bakterier kan vara bakomliggande infektionsämnen. Streptococcus zooepidemicus ensamt eller ofta i
kombination med andra aeroba eller anaeroba bakterier (framför allt vid sekundära sinuiter) är vanligt
förekommande. Odlingsresultat kan därför vara svårtolkade.
De kliniska symtomen är purulent näsflöde (ofta enkelsidigt), eventuellt förstorade
submandibularlymfknutor och ibland vid kroniska fall, svullnader över bihålorna eller exoftalmos. Vid
undersökning med fiberoptik ses purulent flöde från öppningen i mellersta meatus i bakre delen av
näshålan. Perkussionstonen kan vara förändrad över den affekterade bihålan. Fullständig
munhåleundersökning bör utföras för att utesluta tandproblem som grundorsak. Röntgenundersökning
används i samma syfte och för att bedöma mängden och lokalisationen av exsudat i bihålorna. Sinuskopi av
affekterad bihåla är en känslig undersökningsmetod som även ger möjlighet till optimal provtagning för
bakteriologisk odling och resistensbestämning. Bilddiagnostik såsom MRT och CT kan användas framförallt
för att diagnosticera etiologi bakom sekundära sinuiter.
HANTERING OCH B EHANDLING
Penicillin är empiriskt förstahandsval vid behandling av akuta primära bakteriella sinuiter, ofta ställs dock
diagnosen i mer kronisk fas (> 2 mån duration), vilket gör att även kirurgiskt dränage och spolningar i regel
krävs. I samband med kirurgi tas även bakteriologiskt prov. Vid sekundära sinuiter är det viktigt att
29