Riktlinjer för antibiotikaanvändning till häst (pdf) - SVA

2. PERIOPERATIV ANTIBIOTIKAANVÄNDNING
INLEDNING
A NTIBIOTIKARIKTLINJER MAJ 2013
Profylaktisk antibiotikaanvändning kan aldrig ersätta god aseptik, god kirurgisk teknik och goda
operationssalsrutiner och är dessutom i de flesta fall av elektiv kirurgi med rena sår onödig. Perioperativ
antibiotikaanvändning är alltså inte ett substitut för god kirurgisk teknik.
Perioperativ antibiotikaanvändning avser administration av antibiotika före, under och efter ett kirurgiskt
ingrepp utan tecken på infektion i operationsområdet. Avsikten är att förebygga eller i alla fall minska
incidensen av postoperativa sårinfektioner, vilka kan uppträda antingen via exogen kontamination (från
exempelvis personal, instrument, luft) eller via endogen kontamination (från djurets egen hudyta eller
organ). Nackdelar kan vara risk för minskad noggrannhet med att upprätthålla god kirurgisk teknik och
aseptik, samt negativa sidoeffekter av läkemedlet, infektion med multiresistenta bakterier och ökade
kostnader. Överflödig och på annat sätt felaktig användning av perioperativ antibiotika är inte bara
ineffektivt utan kan även vara direkt skadlig för patienten och ökar riskerna för selektion av
antibiotikaresistens.
Profylaktisk antibiotika skall ges direkt före eller under operationens gång. De vanligaste misstagen är att ge
antibiotika postoperativt istället för preoperativt, att ge antibiotika vid rena sår utan implantat och att
fortsätta för länge, det vill säga mer än 24 timmar postoperativt.
Försiktig vävnadshantering, kort operationstid, så lite suturer som möjligt och mycket noggrann debridering
är andra exempel på åtgärder som minskar risken för postoperativ sårinfektion. Anestesins djup och
duration har också betydelse för utgången av operationen. Kort operationstid och ytlig allmän narkos, gärna
med komplettering av lokalanestetika (helst via nervblockad) och analgetika minskar den postoperativa
infektionsrisken då bra cirkulation upprätthålls. Operation av kritiskt sjuka patienter ökar risken för
postoperativ sårinfektion, liksom hög ålder hos patienten.
Finns en aktiv infektion i närheten av ett tänkt operationsområde ska denna, om möjligt, först behandlas.
KLASSIFICERING AV SÅR
I princip är alla kirurgiska sår kontaminerade och risken för postoperativ sårinfektion beror bland annat på
graden av kontamination. Det finns en klassificering av sår med vars hjälp beslut om att använda
preoperativ antibiotika kan fattas.
RENA SÅR
Rena sår har uppkommit under optimala operationsförhållanden, så kallade atraumatiska sår, utan något
avbrott i aseptiken och de sluts primärt. Ingen inflammation är synlig i området och inga luminala organ
öppnas. Antibiotikaprofylax är inte indicerad såvida inte implantat (skruvar, plattor) används, området är
mycket traumatiserat eller operationstiden förväntas bli mycket lång.
Inom humansjukvård är infektionsrisken för dessa typer av sår vanligen under 1 %. Inom
veterinärmedicinen är antalet studier begränsat men för exempelvis elektiv artroskopi verkar risken vara
ungefär likvärdig.
I en studie avseende elektiv artroskopi av 932 leder på 682 hästar där 39 % av hästarna fick preoperativ
antibiotika, kunde ingen skillnad ses mellan behandlad eller obehandlad grupp, avseende risk för
postoperativ septisk artrit. Infektionsrisken i denna studie var 1 %, men om enbart de som kunde följas upp
ordentligt togs med var incidensen 1,5 %.
RENA- KONTAMINERADE SÅR
Om det sker mindre avbrott i aseptiken eller om man planerar att öppna luminala organ med minimalt
läckage av innehåll från dessa kan såret betraktas som rent- kontaminerat och antibiotikaprofylax kan vara
indicerad. Antibiotika bör helst administreras innan viscera öppnas.
9