Riktlinjer för antibiotikaanvändning till häst (pdf) - SVA

A NTIBIOTIKARIKTLINJER MAJ 2013
man önskar att testa. Som utgångspunkt används en volym som är 3-5 gånger högre än den volym man
skulle använda vid en diagnostisk anestesi. Har man uteslutit en intraartikulär fraktur kan det underlätta att
utföra distensionen där man har lagt en regional perineural anestesi, eller alternativt att distendera
leden/senskidan/bursan initialt med exempelvis 10 mL 2 % mepivacain följt av isoton NaCl. Ett högt
intraartikulärt tryck är smärtsamt och hästen kan reagera kraftigt. Påvisas inte spontan kommunikation
mellan synovial struktur och sår, bör flexion och extension av benet utföras, alternativt kan hästen ledas
några steg innan kommunikation utesluts. Observera att det inte är ovanligt att man kan påvisa en
kommunikation på en sövd häst vid sårrevision, även om en preoperativ test varit negativ.
Synoviocentesen bör avslutas med i.a. behandling med ett koncentrationsberoende antibiotikum med
baktericid effekt; en aminoglykosid är ett naturligt val.
B EHANDLING
Infektion i en synovial struktur är ett potentiellt hot mot hästens atletiska funktion och behandling ska
inledas innan resultatet av en bakteriell odling är klar. För optimal och framgångsrik behandling krävs
vanligen kirurgisk intervention. När ledinfektion misstänks bör veterinären i fält innan medicinsk behandling
påbörjas ta kontakt med en remissinstans som kan hantera fallet. I samråd med remissinstansen avgörs om
antibiotikabehandling ska inledas omgående eller inte. Då en positiv bakterieodling kan ha stort värde i ett
senare läge bör såväl systemisk som lokal antibiotika avvaktas till synovia erhållits för odling. Undantag kan
vara vid akuta sårskador, där man kan anta att antibiotika i ett tidigt stadium kan förebygga etableringen av
infektion.
Vid iatrogena infektioner och synovial infektion sekundärt till sår har infektionen ofta etablerats under flera
dygn och då har ett par timmar till eller från sannolikt ingen betydelse. Vid minimalt kontaminerade färska
perforerande sår (mindre än 6 timmar) kan synovial infektion potentiellt förhindras; bakteriefloran är ofta
en blandflora och det är inte självklart att den/de bakterier som isoleras är de organismer som senare är
orsak till en eventuell infektion. Ska hästen transporteras långt (mer än 4 timmar) till klinik/hästsjukhus
innan synovia kan odlas i korrekt medium, kan såret rengöras, täckas med ett sterilt bandage för
transporten och såväl lokal som systemisk antibiotikaterapi påbörjas. I en retrospektiv studie från
Regiondjursjukhuset Helsingborg med sårskador till led var tiden från sårskadan uppstod till ankomst på
djursjukhuset av större betydelse för ett positivt odlingsresultat än påbörjad antibiotikaterapi innan
remittering. För andelen positiva bakterieodlingar noterades ett signifikant samband med symtomduration
mer än 24 timmar där antibiotikaterapi innan provtagning/remittering inte påverkade odlingsresultatet.
Dock bör en bakterieodling prioriteras innan antibiotikaterapi påbörjas.
Bredspektrig systemisk antibiotikaterapi mot både Grampositiva, Gramnegativa och anaeroba bakterier är
indikerad för att bekämpa den patogena organismen så snabbt som möjligt. När ett positivt odlingssvar
föreligger bör terapin ändras till den optimala substansen beroende av organism och resistensmönster. Är
en odling negativ och infektionen inte svarar på behandling bör ett nytt kirurgisk ingrepp
(artroskopi/tenoskopi/bursoskopi) utföras för provtagning och debridering av infekterad vävnad och en
annan antibiotikastrategi övervägas, exempelvis med ändring av substans eller administrationsväg.
Vid infektion i synovial struktur anses det viktigt att ett antibiotikum med baktericid effekt används. För att
minska immunförsvarets skadliga verkan på leden används lavage för att avlägsna såväl bakterier som
katabola enzymer och fagocyterande celler från leden. Det är därför önskvärt att den patogena organismen
bekämpas med minst möjlig ”assistans” från immunförsvaret; bakteriostatiska antibiotika är därför
kontraindicerade och i bästa fall en nödlösning.
Internationella studier har visat att kombinationen av penicillin och gentamicin har effekt på >85% av
isolerade organismer från infekterade leder; detta har bekräftats under svenska förhållen i en stor
retrospektiv studie av patientmaterial från Regiondjursjukhuset Helsingborg (synoviaodlingar från 259
hästar med misstänkt/konfirmerad ledinfektion).
Både penicillin och gentamicin uppnår tillräckligt höga koncentrationer i led vid systemisk behandling.
Kombinationen av penicillin och gentamicin kan därför rekommenderas som förstahandsval vid initial
systemisk terapi av ledinfektion hos häst i Sverige. Den systemiska behandlingen kan även kompletteras
med lokal terapi med en aminoglykosid, företrädesvis gentamicin. För systemisk behandling av föl med
hematogen ledsepsis hänvisas till avsnittet om neonatal septikemi.
25