Riktlinjer för antibiotikaanvändning till häst (pdf) - SVA

A NTIBIOTIKARIKTLINJER MAJ 2013
Kommentar
Tredje generationens cefalosporiner får endast användas för behandling av djur vid infektioner där andra
antibiotika inte kan komma ifråga, till exempel på grund av dokumenterad resistens mot andra alternativa
antibiotika, samt livshotande tillstånd där det finns god grund att anta att andra alternativ inte är
verksamma. I det senare fallet bör valet av antibiotika omprövas när mer information finns, till exempel
tydlig förbättring av kliniskt tillstånd, säkrare diagnos eller resultat av resistensbestämning.
AMINOGLYKOSIDER
Verkningsmekanism
Aminoglykosider binder till 30S-enheten av bakteriernas ribosomer och hindrar därmed proteinsyntesen.
Aktivitet
Många aeroba Gramnegativa samt vissa aeroba Grampositiva bakterier är normalt känsliga för
aminoglykosider. Anaeroba bakterier är okänsliga för aminoglykosider eftersom det krävs syre för att
transportera in aminoglykosider i bakteriecellen. Aktiviteten mot övriga bakterier är också nedsatt vid
anaeroba förhållanden. Den påverkas också mycket av pH och är bäst i svagt basisk miljö.
Resistensmekanismer
Förvärvad resistens beror oftast på produktion av plasmidmedierade enzymer som inaktiverar
aminoglykosiderna. Ett stort antal olika sådana enzymer har beskrivits och deras angreppsställen varierar.
Detta innebär att vissa av dessa enzymer endast kan verka med en specifik aminoglykosid som substrat och
korsresistens mot andra aminoglykosider uppstår då inte. Andra enzymer är däremot mindre specifika
varvid varierande mönster av korsresistens ses.
Farmakokinetik och dynamik
För systemiskt bruk finns endast parenterala beredningar eftersom aminoglykosider normalt inte
absorberas från mag- tarmkanalen. Biotillgängligheten efter i.m. eller s.c. administration är över 90 %.
Aminoglykosider fördelar sig i det extracellulära rummet men ansamlas i njurvävnad samt i innerörat där de
även har toxiska effekter. Distributionsvolymen är ca 0,15 - 0,2 L/kg. Bindningen till plasmaproteiner är låg.
Substanserna utsöndras via filtrering i njuren.
Den antimikrobiella effekten är baktericid och är bäst korrelerad till förhållandet mellan maximal
plasmakoncentration och MIC-värde.
Bieffekter
De toxiska effekterna av aminoglykosider på njurar och inneröra gör att den systemiska användningen bör
begränsas till behandling av allvarliga infektioner med Gramnegativa bakterier. Detta gäller situationer där
andra mindre toxiska antibiotika inte är verksamma samt om den kliniska situationen kräver omedelbar
behandling. Genom att administrera aminoglykosider endast en gång per dag minskar risken för njurskador
med bibehållen antimikrobiell effekt.
GENTAMICIN
Gentamicin (QJ01G B03, QD06A X07, QSC2C A90) är en aminoglykosid som finns tillgänglig för parenteral
och lokal administration (öron, livmoder sto).
Aktivitet och resistensförhållanden
• God aktivitet (MIC ≤4 µg/mL) mot aeroba Gramnegativa stavar samt stafylokocker. Aktivitet även
mot Pseudomonas sp. Aktiviteten är dock mycket sämre vid anaeroba förhållanden.
• Otillräcklig aktivitet (MIC >4 µg/mL) mot streptokocker inklusive S. zooepidemicus och många
andra Grampositiva bakterier samt alla anaeroba bakterier.
Resistens mot gentamicin hos Gramnegativa tarmbakterier som E. coli förekommer i Sverige. Resistens mot
gentamicin hos stafylokocker inklusive S. aureus förekommer också. Från andra länder beskrivs
gentamicinresistens som ett problem i djursjukhusmiljö.
Farmakokinetik och dynamik
Distributionsvolymen är låg, ca 0,2 l/kg. Gentamicin fördelar sig extracellulärt men kan inte passivt passera
intakta biologiska membran.
58