Riktlinjer för antibiotikaanvändning till häst (pdf) - SVA

A NTIBIOTIKARIKTLINJER MAJ 2013
Diagnosen konfirmeras genom påvisande av bakterien i blodet genom PCR eller mikroskopering i akut
skede, eller genom ett positivt parprov för serologi, då specifika antikroppar påvisas. En differentialdiagnos
till akut granulocytär anaplasmos är akut virusinfektion som kan ge liknande symtom.
Så kallad kronisk granulocytär anaplasmos/ehrlichios saknar säkerställda diagnoskriterier och kan inte anses
vara en vedertagen diagnos hos häst. Hos försöksinfekterade icke antibiotikabehandlade hästar har
persistens av bakterien påvisats, men inga symtom sågs (3). En betydande andel av svenska hästar har en
positiv antikroppstiter, utan koppling till symtom (2). Det saknas evidens för att förhöjda titrar mot
anaplasma vid två eller flera tillfällen skulle vara förknippat med pågående sjukdom eller lidande. Det
saknas vidare evidens för att antibiotikabehandling skulle vare sig påverka den serologiska titern eller
påstådda kliniska tecken på kronisk granulocytär anaplasmos/ehrlichios.
HANTERING OCH BEHANDLING
Akut granulocytär anaplasmos självläker hos häst med tiden, men hästen kan bli rejält påverkad under
många dagar. En snabbt insatt behandling innebär i många fall sannolikt en kortare sjukdomsprocess.
Empirisk erfarenhet från kliniskt verksamma veterinärer visar att icke steroidala antiinflammatoriska medel
(NSAID) ofta utgör ett val för behandling i akut skede i avvaktan på diagnos, ofta med god effekt på de
kliniska symtomen. Om effekten blir att febern upphör och hästen kommer igång att äta igen kan NSAID
därför många gånger räcka som behandling.
Tetracykliner anses för närvarande vara det mest lämpliga läkemedlen mot anaplasma i de fall antibiotika
övervägs (7). Risken för biverkningar hos hästar ska beaktas, och hästar som är utsatta för stress ska inte
behandlas. Peroral behandling med tetracyklin är inte lämplig till häst, bland annat då det kan ge ökad risk
för kolit på grund av dålig biotillgänglighet. I Sverige finns idag inga läkemedel med tetracyklin godkända för
häst.
Oxitetracyklin till häst finns angivet i litteraturen (7) och ska då ges som långsam intravenös injektion på
grund av direkt biverkningsrisk hos häst, exempelvis akut hjärtpåverkan. Studier avseende optimal
behandlingstid av anaplasmos hos häst saknas. De flesta hästar med akut granulocytär anaplasmos svarar
snabbt på insatt behandling och är ofta symtomfria inom 24-48 timmar, vilket talar för att tre dagars
behandling skulle kunna vara tillräckligt.
Nyttan av en generellt förlängd behandling överväger inte riskerna. Om ett fåtal hästar får en
återkommande feber kan behandling istället utsträckas i dessa fall.
Bevaka hästens tillstånd och avsluta behandlingen omedelbart vid tecken på begynnande tarmstörning som
avtagande aptit, feber och lösare avföring än normalt.
Om riktad antibiotikabehandling vid akut granulocytär anaplasmos inte skulle visa snabb effekt på de
ursprungliga symtomen ska diagnosen omvärderas.
Det saknas vetenskapligt stöd för antibiotikabehandling mot ”kronisk anaplasmos/ehrlichios” hos häst.
Observera att behandling med tetracyklin kan ge klinisk förbättring vid exempelvis hälta av icke-infektiös
orsak, på grund av tetracykliners antiinflammatoriska effekt samt deras effekter på stödjevävnad. Det kan
ge minskad ledsvullnad och smärta (visat vid reumatoid artrit), och förhindra nedbrytning av kollagen i
bindväv och brosk (4-6). Detta har inte med den antimikrobiella effekten att göra och kan därför vilseleda
tolkningen av diagnos och behandlingsresultat. Risken för resistensutveckling gör att det inte är acceptabelt
att använda antibiotika för andra effekter än den antimikrobiella, eftersom det då finns alternativ.
BORRELIOS
ETIOLOGI, ALLMÄNT
Borrelia burgdorferi-gruppen, i Sverige vanligen B. afzelii och B. garinii, ger en fästingburen infektion som i
regel förlöper subkliniskt hos hästar. En relativt hög seroprevalens (17 %) visar att borrelia ofta infekterar
hästar i Sverige (2) liksom i många andra länder. I bland annat USA orsakas borrelios oftare av B. burgdorferi
i strikt bemärkelse och kan ge så kallad Lyme disease. Borreliabakterier kan även infektera människa, katt
och hund.
43