Riktlinjer för antibiotikaanvändning till häst (pdf) - SVA

DIAGNOS
A NTIBIOTIKARIKTLINJER MAJ 2013
Blododling är ”gold standard” för diagnos av septikemi, men falskt negativa odlingar är vanligt och det tar
tid att erhålla svar. Infektion är oftast orsakad av gramnegativa bakterier (i en svensk undersökning var E.
coli och Actinobacillus spp vanligast), men infektion med grampositiva bakterier förefaller öka och
blandinfektioner förekommer. En preliminär sepsisdiagnos ställs baserat på kliniska fynd, hematologi,
analys av akutfasproteiner och serologi för antikroppsnivåer i kombination med anamnes.
HANTERING OCH BEHANDLING
På grund av förloppet hos infektionsorsakad SIRS (systemisk inflammatorisk respons syndrom), där
cirkulatorisk chock och organdysfunktion snabbt kan uppstå, kan man inte avvakta resultat från bakteriell
odling innan antibiotikabehandling startas. Vid misstanke om sepsis hos neonatala föl är det därför
indicerat att sätta in bredspektrumantibiotika i väntan på odlingsresultat. En sammanställning av resultat av
blododlingar utförda vid SVA mellan år 1988 och 2005 visar att penicillin och trimetoprim-sulfa i
kombination har god effekt in vitro i de flesta fall av neonatal sepsis, vilket gör att denna kombination ofta
är ett lämpligt behandlingsalternativ i Sverige. Internationell litteratur rekommenderar ofta penicillin i
kombination med en aminoglykosid då E. coli, som är en vanlig patogen, i andra länder ofta uppvisar
resistens mot trimetoprim-sulfa.
Vanligast förekommande agens och resistensmönster hos dessa kan troligen variera mellan stuterier och
regioner. Det är därför viktigt att löpande provta för blododling vid misstanke om septikemi hos föl och att
sammanställa resultaten. Därigenom generas ett bra underlag för val av antibiotikaterapi i väntan på
odlingssvar för kommande patienter.
Behandlingstidens längd varierar från fall till fall beroende på agens och behandlingssvar. Doseringen kan
behöva anpassas under behandlingstidens gång med hänsyn till fölets tillväxt och behandlingen bör inte
avslutas innan kliniska parametrar har normaliserats. Analys av serum amyloid A kan vara användbart då
detta akutfasprotein har kort halveringstid och snabbt normaliseras efter att infektion avläkt.
PNEUMONI ORSAKAD AV RHODOCOCCUS EQUI
ETIOLOGI, ALLMÄNT
DIAGNOS
Hos neonatala föl uppstår pneumoni vanligast i samband med generell septikemi. För behandling av föl som
inte har infektion med R. equi hänvisas till avsnittet om luftvägsinfektioner.
R. equi finns ubikvitärt i omgivningen och både virulenta och avirulenta stammar förekommer. Även om
bakterien är känslig för många antibiotika in vitro, är detta inte applicerbart in vivo på grund av att den
överlever och förökar sig inuti makrofager. Detta kräver behandling med substanser som har förmågan att
penetrera intracellulärt. Virulenta stammar orsakar granulombildning och abscesser framför allt i lungor,
men även på andra ställen i kroppen. Symptom uppstår vanligen mellan 1 till 6 månaders ålder, men det är
inte klarlagt hur lång inkubationstiden för naturlig smitta är eller varför vissa stuterier har endemiska
problem medan andra bara har sporadiska fall. Subkliniskt infekterade föl är vanligt och många av dessa föl
tillfrisknar helt utan behandling trots att de har lungabscesser.
Diagnos ställs via fynd av lungabscesser genom röntgen eller ultraljudsundersökning, i kombination med
positivt odlingsprov från trakealaspirat samt kliniska symptom på lunginflammation. Hos individer från
gårdar med endemiska problem med R. equi infektioner kan preliminär diagnos ställas med hjälp av kliniska
symptom i kombination med fynd av lungbölder. Odling och resistensbestämning rekommenderas dock
även i dessa fall för att kontinuerligt övervaka resistensläget hos bakterien.
HANTERING OCH BEHANDLING
En viktig åtgärd vid pneumoni orsakad av R. equi är att det drabbade fölet ska isoleras för att om möjligt
förhindra smittspridning.
33