Riktlinjer för antibiotikaanvändning till häst (pdf) - SVA

A NTIBIOTIKARIKTLINJER MAJ 2013
en bakterie i kategorin resistent innebär det som regel att behandling med antibiotika ur den gruppen
kommer att misslyckas. Vid lokalbehandling kan väldigt höga koncentrationer nås på infektionsplatsen och
då kan ibland även bakterier som klassats som resistenta hämmas tillräckligt för önskat behandlingsresultat.
Känsliga bakterier bör i princip hämmas vid behandling, men undersökningen görs ju på laboratoriet under
standardiserade förhållanden och utfallet av en behandling påverkas av många andra faktorer, till exempel
när under infektionsförloppet behandlingen sätts in, var i djuret infektionen är belägen, djurets eget försvar
och mycket annat. En bakterie som klassas som intermediär kan vara behandlingsbar om infektionen är
lokaliserad till organsystem där mycket höga antibiotikakoncentrationer uppnås. Så är fallet för exempelvis
ampicillin och urinvägar.
Farmakokinetik och dynamik
Farmakokinetiken beskriver hur olika antibiotika omsätts och fördelas i kroppen och kan variera mellan
olika arter och även på individnivå. För att beskriva substansernas fördelning i kroppen används begreppet
distributionsvolym uttryckt i L/kg. Om distributionsvolymen är 1 L/kg) innebär att den antimikrobiella substansen troligtvis passerar biologiska
membran och distribueras väl ut i vävnaderna. Detta innebär ofta höga intracellulära koncentrationer. Stor
distributionsvolym innebär således att vävnadskoncentrationerna blir höga men det är endast den icke
vävnadsbundna koncentrationen av antibiotikan som kan utöva sin effekt på mikroorganismen och därför
är den fria koncentrationen i plasma den bästa markören för effekten.
För vissa antibiotika, till exempel betalaktamer och makrolider, är den tid antibiotikakoncentrationen på
infektionsplatsen ligger över MIC avgörande för behandlingens effekt (tidsberoende antibiotika). Hur hög
koncentrationen är i förhållande till MIC är av mindre betydelse, bara den är högre. För andra typer av
antibiotika, som fluorokinoloner och aminoglykosider, är den avdödande effekten beroende av
koncentrationen av den antimikrobiella substansen, ju högre koncentration desto högre effekt. Dessa
antibiotika kallas koncentrationsberoende.
Genom att kombinera substansernas farmakokinetik och farmakodynamik erhålls ett såkallat PK/PD index.
Dessa index beskriver vilka samband mellan farmakokinetik och dynamik som är mest avgörande för
effekten, och används bland annat när dosering för läkemedlet provas ut. PK/PD-indexen är: T>MIC (den tid
antibiotikakoncentrationen ligger över MIC, tidsberoende); Cmax/MIC (den högsta koncentrationen (Cmax)
som uppnås i förhållande till MIC, koncentrationsberoende) och AUC/MIC (arean under
koncentrationskurvan i förhållande till MIC, koncentrationsberoende men också i viss mån tidsberoende).
Kombinationsterapi
Antibiotika som verkar på olika sätt kan tillsammans få en ökad effekt, synergism. Andra kombinationer kan
få den motsatta effekten så att substanserna motverkar varandra (antagonism). Interaktionen mellan olika
antibiotika kan vara mycket komplex. Därför bör endast väl beprövade kombinationer användas.
Behandlingstidens längd
De variabler som avgör behandlingstidens längd har inte definierats. Klinisk erfarenhet av hur olika typer av
infektioner svarar på behandling är väsentlig för att bedöma hur lång tid som krävs. Kroniska infektioner
kräver vanligen väsentligt längre behandlingstid än vad som är fallet för akuta infektioner. En gammal
grundregel är att behandlingen vid akuta okomplicerade infektioner ska pågå en till två dagar efter
symtomfrihet.
INFORMATION TILL DJURÄGARE
Att djurägaren är införstådd med varför behandlingen görs, samt hur läkemedlet ska användas är ofta av
stor vikt för ett lyckat behandlingsresultat. Antibakteriella läkemedel ger i vissa fall en snabb
symtomlindring varvid djurägaren kan frestas att avbryta behandlingen. Detta är inte önskvärt då för tidigt
avbruten behandling kan leda till recidiv.
För att behandlingen ska lyckas måste djurägaren också praktiskt klara av att ge hästen läkemedlet. Även
om det oftast är enklast för djurägaren att ge läkemedel via munnen kan det finnas svårigheter förknippade
även med denna administrationsform. Exempelvis nämns ofta läkemedel som ges via munnen som orsak
vid fall av oavsiktlig dopning. Om djurägaren saknar erfarenhet att medicinera sin häst är det därför
52