Artikel i släktforskarnas årsbok 2011 - Gustaf Westerlunds ...

Korrektur 8 maj 2011
Människoöden av den typ som Gustafs, kan man finna skildrade i skrifter
av Årsbokens typ, där forskning i gamla register, presslägg, domstolshandlingar
och familjetraditioner kan vara underlaget. När det gäller Gustaf
Westerlunds första 47 år kan vi följa dem i hans självbiografiska »Till mina
barn: En kort Biographi (om mig sjelf)», där han lågmält och med underfundig
humor skildrar sitt liv, som inte minst i barndomen var ett helvete på
många sätt. Originalet är numera förkommet, men blev under tidigt 1900-tal
genomgånget och presenterat av hans barnbarn och tillika författaren Hans
Westerlund. 2 Hans var son till Wilhelm Samuel Westerlund. Denne hade redan
medan Gustafs änka Brita levde gjort den första sammanställningen av
släkten i en liten släktbok 1883 och blev sedan initiativtagaren till släktföreningen
1896. Släkten var redan då vittförgrenad där Gustaf och Britas 17 barn
med sina barn var en stor del, men där också Britas syskon i Finland med
familjer naturligt räknades in i släktgemenskapen. Sverige och Finland var
ett rike när Gustaf och Brita föddes, och Britas föräldrar Hans Nyström och
Sara Bergman hade sina rötter på båda sidor om Bottenhavet. Dessutom var
banden extra starka mellan Brita och hennes syster Lotta vilket vi kommer
att förstå av berättelsen senare. Detta har gjort att de finska banden aldrig
brutits och det har alltid funnits representanter från Finland på släktmötena.
Ett exempel på dessa starka band ges i de minnen som Sofie Krank skriver
ner i början av 1900-talet till sina släktingar i Sverige efter ett av släktmötena.
Förutom minnen nedtecknade direkt av de inblandade, har även 1000-tals
brev genom åren bevarats och ger en levande och direkt berättartradition. Ett
par av dessa brev avslutar denna berättelse om Gustafs liv.
I en anteckning från Fritz von Dardels 3 »Minnen» om när en kunglig delegation
med kronprins Karl besöker Jokkmokk 1858, ges en storstadsmänniskas
och konstnärs syn på prästfamiljen långt upp i ödemarkerna.
Det levande personliga berättandet kan sägas karakterisera andan inom
2 Hans Westerlund (1894–1974), författare och översättare. Författarbanan inleddes med en
roman betitlad »Smiths i Gamleå», hans enda renodlat skönlitterära verk. Han skulle senare
komma att göra sig ett namn inom en annan genre, nämligen reseberättelsen och reportaget,
med betoning på vildmarksupplevelser.
3 Fritz von Dardel, född 1817 i Neuchâtel Schweiz, död 1901 i Stockholm, överintendent,
militär, målare och tecknare. Han blev 1850 adjutant hos kronprinsen och sedan hos Karl XV.
von Dardel var 1858–62 militärattaché och ordförande i Akademin för de fria konsterna, där
han 1861 invalts till hedersledamot. Dessutom var han ordförande i Nationalmuseums nämnd
i 25 år (1867–92).
2 • Släktforskarnas årsbok 2011