Artikel i släktforskarnas årsbok 2011 - Gustaf Westerlunds ...
Artikel i släktforskarnas årsbok 2011 - Gustaf Westerlunds ...
Artikel i släktforskarnas årsbok 2011 - Gustaf Westerlunds ...
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Korrektur 8 maj <strong>2011</strong><br />
Uppväxten i Härnösand 1801–1828<br />
Av Hans Westerlund. En bearbetning 1928 av <strong>Gustaf</strong>s <strong>Westerlunds</strong> nedtecknade<br />
minnen fram till bröllopet mellan <strong>Gustaf</strong> och Brita 1829.<br />
»När en slägt blifver gammal och vidt utgrenad, försvinna efterhand dess<br />
egendomliga drag, om öfverhufvud några sådana funnits, på samma gång<br />
som gemensamhetskänslan småningom utplånas... Måhända kunde jag någon<br />
gång framdeles komma i tillfälle att meddela en eller annan bild från<br />
gamla tider.»<br />
Ovanstående rader ur min fars förord till andra upplagan av släktboken föll<br />
mig i ögonen, när jag i samband med studiet av farfars efterlämnade »skrifter»<br />
kastade en blick i S.W. <strong>Westerlunds</strong> eget exemplar av den. Sedan dessa ord<br />
skrevos har släkten hunnit bli inemot fyrtio år äldre, och jag undrar om ej gemensamhetskänslan<br />
åtminstone inom de yngre generationerna bleknar mer<br />
och mer. Detta är ju ej heller så underligt. Släkten sprides såväl genealogiskt<br />
som geografiskt och socialt. Av fyr-, femmänningar, bosatta i var sin ända<br />
av vårt avlånga land i vidt skilda sociala förhållanden, kan man rimligtvis<br />
ej vänta så stort intresse för varandra endast av den orsaken att de äro släkt.<br />
Och allt eftersom släkten grenar ut sig än ytterligare, bli släktskapsbanden<br />
töjda ända till bristningsgränsen. Vad skall då kunna ena oss, komma oss att<br />
känna samhörigheten långt utöver vad en kanske avlägsen släktskap förmår?<br />
Vi ha vår släktstiftelse (vilken jag hoppas skall tillföras många nya medlemmar<br />
genom den redogörelse för dess syfte och verksamhet som ingår i denna<br />
släktbok) och våra släktmöten. Men släktmötena komma ej ofta åter och det<br />
är endast ett fåtal som kunna deltaga i dem. Då jag ser tillbaka på de tre släktmöten<br />
jag bevistat och söker fastslå, vad som för mig nu står som den största<br />
behållningen av dem, har jag det genast klart för mig. Minnena! Minnena från<br />
forna tider! Berättade av Tant Sofi Krank i Luleå 1906. Jag var ju bara ett barn<br />
då, men ännu kan jag se henne som en åldrig sibylla tälja förfädernas öden,<br />
ännu kan mitt öga tåras vid minnet av deras tunga lott, ännu kan jag känna<br />
frossbrytningar vid tanken på deras äventyrsfyllda liv långt bort i vildmarken,<br />
ännu minns jag min stolthet över arvet från fäderna. Minnena! I Jokkmokk<br />
1916 i farfars gamla kyrka, där hans ande liksom dröjt sig kvar genom tiderna.<br />
Minnena! I Luleå 1921, då kusin <strong>Gustaf</strong> läste upp brev från flydda tider. I minnena<br />
tror jag att vi ha vår föreningslänk som kan oberoende av tid och rum<br />
binda oss samman i stolthet inför fädrens liv och gärningar, i beundran för<br />
deras dygder, i förståelse för deras mänskliga fel och svagheter. Min far gav<br />
6 • Släktforskarnas <strong>årsbok</strong> <strong>2011</strong>