Artikel i släktforskarnas årsbok 2011 - Gustaf Westerlunds ...

Korrektur 8 maj 2011
deles omedvetet. Men hans sträfvan var att blifva präst, och under kamp för
sin utkomst och yttre fattigdom växte hans andliga lif, och kärleken till Brita
blef medveten och klar. Så kröntes hans sträfvanden med framgång och efter
mången kamp kunde de tänka på en förening. Som ett par fågelungar, blottade
på alla jordiska ägodelar, men lyckliga och nöjda, kommo de till Sorsele.
Morföräldrarne hjälpte ingalunda till att bygga de ungas bo. Hennes första
servis bestod af några hoplappade porslinskärl, som hon samlat från vinden.
Men förnöjsamhet och trefnad voro hos dem bofasta. Genom bref underhöll
Brita kärleken till föräldrar och syskon i hemlandet. Med ömmande hjärta
tänkte hon på mor och syskon äfven sen mormor blifvit änka med alla små
oförsörjda barn. Det var ej en lätt uppgift för en ensam kvinna att försörja
sig och sina barn, af hvilka det yngsta var endast två år. Ingen pension hade
hon, endast några tunnor spannmål, s.k. änkehjelp. Mycket afhållen, som min
morfar varit af sina församlingsbor, sträckte sig deras kärlek och omvårdnad
äfven till hans efterlämnade och värnlösa familj.
Och så beslöto de själfmant att bygga åt änkan och hennes barn en stuga, så
att de åtminstone hade eget tak öfver hufvudet. För trefnadens skull byggdes
den vid själfva prästgården och bestod af sal, kammare, kök och vindskammare.
Så fort sig göra lät måste barnen ut, för att själfva försörja sig. Inga skolor
funnos då uti landsbygden. Läsa och hjälpligt skrifva, det fingo de lära hemma.
Flickorna fingo dessutom i hemmet lära hushåll och handarbete. Morbror
Karl kom i kopparslagarlära till en släkting i Gamla Karleby, blef en duktig
arbetare, som genom eget arbete och ytterlig sparsamhet skapte sig förmögenhet.
Gustaf reste till sjös, men hann ej avancera längre än till styrman. Sofie
stannade hemma som hjälp åt mormor. Min mor »Lotta» kom också mycket
tidigt bort från hemmet. Uti många år var hon som husmamsell på Teerijärvi
prästgård. Det var äfven där, som min far såg henne, fattade tycke för henne
och beslöt, att sälja sin hemmansdel och begifva sig ut i världen för att arbeta
sig fram till en oberoende ställning. Han kom till någon ritskola, blef sedan
kanalbyggmästare, och var med om att bygga Saima kanal. Om hans tankar
och planer hade min mor ej en aning.
En innerlig längtan att få se sin syster Brita och trött på att tjäna främmande,
dref henne till det modiga beslutet att resa öfver hafvet och upp till
Lappland. Med den tidens kommunikationer var det ingen lek att företaga
en sådan resa. Resan öfver hafvet skulle ske med någon öppen fiskarbåt, och
det var endast att passa på i Wasa, och för en ringa betalning begifva sig af
22 • Släktforskarnas årsbok 2011