Artikel i släktforskarnas årsbok 2011 - Gustaf Westerlunds ...

Korrektur 8 maj 2011
i nästa gård» nämligen sex döttrar till en tullinspektor. Därmed började en
smula solsken falla över den hittills så dystra barndomen. »Med dessa flickor,
i synnerhet de 3 yngre hade jag månget fyr och många roliga stunder.»
År 1810 flyttade hans moder åter in i själva staden, och på sommaren
angreps han svårt av rödsot som då skördade många offer. Under somrarna
1810–1815 vistades han hos släktingar på Kronholmen såsom »båtroddare och
mangelkörare». Gossen fick börja göra rätt för sig! Under åren 1815–1817 försökte
han sig på både bokbindar- och skomakarlära. Den ena mästaren var
»ett troll till karl», den andra »en mörk skräflare och supstackare». Emellertid
bröt han benet och sköttes under sin moders frånvaro på marknadsresor av
Demoiselle Sara Stina Wålin, »som gaf mig god mat». Flyttades efter moderns
återkomst under »Medicine doktorn och Assessor Hedlunds inpection på en
madrass ned i båten» och därpå upp till fru Almans gård på Kronholmen, där
modern då bodde. »Der låg jag i salen under sommaren i 7 veckors tid och
läste Bibelen och stack strumpor under dräglig värk, men stilla på rygg måste
jag ligga». Nu var han så svag efter sjukdomen att man tänkte sätta honom
i skräddarlära såsom varande ett lätt hantverk. Att farfar blev präst och inte
skräddare berodde på ett sorgligt förhållande som i vanliga fall plägar verka
rakt motsatt, nämligen penningbrist. »Som skräddaren ville hafva betalt för
mig årligen till jag skulle hafva utlärt, så hade min Mor ej råd att fästa sig
vid ett så hårt accord.» Hela hösten funderade så hans goda féer, en del förut
omnämnda fruar och mamseller, och kommo till det resultatet, »att det skulle
vara bäst sätta gossen i Skolan, hvilket och ändteligen kom till verkställighet
i medio af November, kanske d. 11 1817. Mina ungdomsvänner (nyssnämnda
mamseller) började rusta upp mig litet med mössa, nattkappa, halsduk, nya
hängslor och skor, så att det bar då ändteligen af att lunka efter skolklockan,
väl något sent i afseende på min ålder, men bättre sent än aldrig. Skolgången
var mig kär, oaktadt gåfvorna voro medelmåttliga godt förstånd, men dåligt
minne; flit och någorlunda godt uppförande följde mig från och till skolan».
Märkvärdigt är att i farfars anteckningar icke ett ord nämndes om den råhet
varmed undervisningen på denna tid bedrevs. Stryk vankades vanligen
timmarna igenom. Så berätta exempelvis andra källor om en magister på
1820-talet, som inte hade någon ro, om han ej fick klå ett dussin pojkar under
timmen. Han mutades av de förmögnare föräldrarna varigenom de fattiga
pojkarna fingo så mycket mer. Och att farfar inte hade medel till mutor få
vi strax se. Man kan emellertid tänka sig att hans relativa överårighet jämte
»En kort Biographi (om mig sjelf» • 9