22.09.2013 Views

Artikel i släktforskarnas årsbok 2011 - Gustaf Westerlunds ...

Artikel i släktforskarnas årsbok 2011 - Gustaf Westerlunds ...

Artikel i släktforskarnas årsbok 2011 - Gustaf Westerlunds ...

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

Korrektur 8 maj <strong>2011</strong><br />

lilla lönen 8 tunnor korn var ej tillräcklig för 9 personers hushåll. Mamma<br />

hade minsann ej mycket det året att hushålla med. Vi måste taga furubark<br />

till brödblandning. Intet korn av åkern, inga rötter, ingen potatis, liten bärgning<br />

av ängarna, med ett ord ett hårt år vi måste kämpa med. Missväxtåren<br />

pågingo ända till 1838. Landet var utblottat på allt vad matvaror hette. Folket<br />

gick med bleka, magra och infallna ansikten. Sorger och omsorger voro så<br />

stora att människornas hjärtan ville brista av ängslan och smärta. Man rafsade<br />

ihop alla möjliga nödbrödsämnen, såsom djur- och fiskben, furubark, sälglöv,<br />

björkbark, till och med själva björken försöktes. Islansmossa, taggen, almycke,<br />

svinsyra, ett sorts gräs, renmossa och sopp m. fl. Jämmern var verkligen stor<br />

och nöden lät höra av sig i alla socknar i Norrland. Södra Sveriges bättre<br />

lottade invånare gjorde ganska många och stora insamlingar, vilka översändes<br />

till landshövdingeämbetena i de nordliga länen och utdelades genom<br />

prästerskapet och kommittéer. Här var icke litet bråk med dessa utdelningar<br />

ävensom med undsättningsspannmål som av Kronan tilldelades socknarna.<br />

Mången måste avträda sitt hemman för skulder, vilka hade en efterkänning i<br />

många år därefter. Fattigpersonalen förökades årligen och år 1837 uppgick den<br />

i socknarna till ett ganska stort antal. Man räknar de svaga åren olika, men<br />

de varade från 1828, som var ett gott år, till 1838. Året 1834 var ett litet gott år<br />

mitt ibland missväxtåren. De egentliga missväxtåren kunna, åtminstone vad<br />

Lappland och en stor del av de norra landskapen angår, upptagas och räknas<br />

till åtta. Men jag lämnar nu denna sak. Uti Arvidsjaur voro vi från den 2 april<br />

1831 till den 20 mars 1846 då vi reste till Gällivare. I Arvidsjaur hade vi god<br />

trevnad och verkligen goda inkomster nog, i synnerhet sedan de svaga åren<br />

upphörde. I Arvidsjaur föddes de flesta av våra barn. I Arvidsjaur kände vi<br />

varenda person, både stor och liten. Då Arvidsjaurs pastorat blev ledigt så<br />

sökte jag det, men som dåvarande gamla skolmästaren i Gällivare var mycket<br />

äldre präst än jag så fick han Arvidsjaur. Jag måste då söka Gällivare skola,<br />

ehuru mot vår vilja men som denna station var fast så måste jag söka den,<br />

och fick den även. Sedan jag den 20 mars 1846 hade i en öm avskedspredikan<br />

hälsat ut mig i Arvidsjaur avreste vi med stor sorg och saknad från det kära<br />

Arvidsjaur till Gällivare den 2 april 1846. Under vägen voro vi: mamma, jag,<br />

<strong>Gustaf</strong>va, Maria, Johanna, Eric, Oscar och Axel samt drängen Pehr och Stina<br />

såsom piga. Således inalles tio personer med sex hästar under en väglängd<br />

av cirka 42 mil. Emedan jag reste såsom extraordinarie till sysslan så satte jag<br />

20 • Släktforskarnas <strong>årsbok</strong> <strong>2011</strong>

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!