Artikel i släktforskarnas årsbok 2011 - Gustaf Westerlunds ...

Korrektur 8 maj 2011
morgonen den 27 mars, varefter vi med obekanta människor fortsatte resan
uppåt Selets bruk och därifrån till Unbyn, där vi vilade över natten. Om morgonen
den 29 mars fingo vi trenne nya skjutsbönder, som fortsatte resan med
oss till Bredåker och därifrån till Edefors, ett ställe, där malm från Gällivare
gruva upplägges. Här träffade vi ett hyggligt och barnlöst herrskap, herr inspektor
Mannberg och fru, som på ett förekommande sätt emottogo oss med
all välvilja och gästfrihet. Som endast en och annan bruksnybyggare bodde i
närheten av Edefors, var det icke lätt att här få hästar, och hade icke inspektorn
varit oss härutinnan behjälplig, så hade vi fått stå där rådlösa. Hästar fingo vi
och sedan den hederlige inspektorn på eget tillbud försträckt mig ett lån av
100 rdr riksgälds och sedan vi korteligen i avskedets stund överenskommit
om att vår dotter Maria skulle få stanna, uppreste vi uppåt till Bredträsk och
Tjärnträsk, där vi stannade över natten. Denna dag den 30 mars hade vi ett
svårt oväder och menföre från Edefors till Tjärnträsk Den 31 mars hunno vi
ej längre än tre mils väg till Annokoskj, ett uselt bruksnybygge med trenne
lapska åboer, som talade finska språket. Här blevo vi försatta i något bekymmer
och häpnad över våra Gällivareåboers bruk, seder och språk. Onsdagen
den 1 april avreste vi och kommo till en stor by; Nattavare, vars åboer voro
idel lappar i lapsk dräkt och som talade finska. Hade tid och omständigheter
på minsta sätt kunnat medgiva oss tillfälle att vända tillbaka, vad hade varit
önskligare! Men jag hade sökt Gellivare lappskola och erhållit Consistorii
förordnande att densamma förestå, jag måste således fortsätta resan blott
en dag till, vilket ock skedde, då vi om kvällen den 2 april anlände till det
märkvärdiga Gällivare. Hela resan från Arvidsjaur hit upptager en väglängd
av cirka 42 mil. Under resan hade jag två egna hästar och för sakers transport
stundom 3 och stundom 4 hästar. Skjutsumgälder och hö samt någon mjölk m.
m. bestiga sig till cirka 110 Rdr riksgälds utom egna hästar och kost. Gällivare
kan anses i många avseenden märkvärdigt. Först i avseende på den stora, rika
och vittberyktade järngruvan, varifrån transporteras 1 000-tals lass malm,
dels till Selets bruk i Luleå, dels till Avafors och Gylgens bruk i Överkalix
socken. Gällivare är ock märkvärdigt i det avseendet, att folket i allmänhet
lärer från barna-åren det lapska språket, men det talar för det mesta finska,
varuti inblandar sig lapska; därför är deras tal sinsemellan ett sammelsurium
av lapska och finska. En lapp eller en lapsk präst från de södra lappmarkerna
blir i första hand här nära nog rådlös, vad språket angår.
Gällivare är en dyr ort, där allt betalas ganska dyrt, man har långa forslings-
»En kort Biographi (om mig sjelf» • 27