Artikel i släktforskarnas årsbok 2011 - Gustaf Westerlunds ...

Korrektur 8 maj 2011
har sitt boställe. I detta togo vi nu in och hvilade öfver en dag. Bostället är
av tarfligaste slag, men pastor Westerlund och hans talrika familj gjorde sitt
bästa för att undfägna prinsen och hans följeslagare. Sedan 30 års tid 14 bosatt
i Jockmock, har Westerlund förvärfat sig sina vidt kringspridda sockenbors
vördnad och kärlek. Med en lön af 1500 kr har han lyckats uppfostra 17 barn,
hvilka alla äro vid god hälsa, en son är redan präst, två äro skollärare och tre
gymnasister i Luleå, dit ena systern följer dem för att sköta hushållet åt dem
under terminerna. Flickorna äro vackra blondiner, de städa rummen och
passa upp oss vid bordet.
Under vintermarknaden är prästgården överfull af gäster, mest lappar; de
giftaslysta passar då på att låta viga sig: under året födda barn döpas: de gamla
taga reda på sina födelseår, som de regelbundet sedan glömma, så att den arme
prästen vanligen tillbringar halfva sin dag med att bläddra i kyrkoböckerna
för att kunna tillfredsställa deras nyfikenhet. Somliga medföra presenter en
renskinka, en renhud etc. Efter marknadens slut behöfver prästfamiljen 14
dagar for att hinna befria prästgården från all förpestad luft och orenlighet».
Landets civilminister, som var med på resan kände sig alltför medtagen för att
följa med på den vidare resan till Kvikkjokk Han stannade i prästgården för att
vårda sin hälsa, men Dardel antyder att han nog gärna höll prästgårdsdamerna
sällskap hellre än att ge sig ut på strapatsrika vildmarksäventyr.
Men pastor Westerlund följde med prinsen för att passa på att besöka
sin vidsträckta församling Så här beskriver Dardel kyrkoherde Westerlund:
’’Trots sin klumpfot haltade han sin väg fram helt obesväradt; prästkappa och
dito kragar bar han inlindade i ett tidningspapper i bakfickan jämte psalmboken.
Hans ämbetsförrättningar togos nämligen på vägen i anspråk, än för
en vigsel eller ett barndop, än för båda på en gång. Pastorn, som reste i en
prästrock af hemmaväfdt kläde, drog då i hast fram de övriga attributerna
utan man fick sova under bar himmel eller i båtarna – allt under fruktansvärd kamp mot
oändliga svärmar mygg och knott. Men alla strapatser till trots blev denna resa den mest
uppskattade och minnesrika. Därtill bidrog framförallt »de överväldigade fjällscenerna med
deras växlande färgtoner och de stora sjöarna med deras uddar och holmar med sitt kristallklara
vatten samt här och där mellan sjöarna ett flertal bördiga gröna fält». Allt detta måste
ha tilltalat en konstnärsnatur som kronprinsen. Ofta uttryckte han sin beundran och förtjusning
och här och där reste han sitt staffli för att på duken fånga de storslagna utsikterna – den
blivande kungen var ju en hänförd landskapsmålare.
14 Här har Dardel uppfattat fel. Gustaf hade verkat i Lappland i 30 år men endast 10 år i
Jokkmokk vid detta tillfälle.
»En kort Biographi (om mig sjelf» • 31