Artikel i släktforskarnas årsbok 2011 - Gustaf Westerlunds ...

Korrektur 8 maj 2011
I Härnösands gymnasium fick inga ”horungar” studera under tidigt 1800-tal men Gustafs ”goda
féer” lyckades ändå få in honom där.
»Wid mitt 2:dra och 3:dje år fostrades jag hos min Morbroder, Bokbindar
Gustaf Westerlund, hvilken var en drinkare och en i fylleri vildsint menniska.
Jag var mången gång rädd honom; men han hade en om barn ömsint hustru,
Hedda Nordgren ifrån Luleå.»
Men inte bara den oäkta börden, »deraf fick jag under barnaåren uppbära
mången försmädelse, ty man kallade mig horunge» och rädslan för den med
dåligt ölsinne utrustade morbrodern fördystrade farfars barndom, även sjukdom
bidrog till att göra hans första levnadsår tunga. »Ända intill 5 året drogs,
jag med Engelska sjukan, eller så kallade riset, förfärligt; men en qvacksalfvare
skall hafva botat mig, så att ryggen blef rak och benen något bättre. Wid mitt
5:te år flyttade min moder med mig på den så kallade Kronholmen, midt för
Staden, till en Enkefru Tullinspectorska Anna Ahlman. Denna gamla fru var
allvarsam och utvertes from: af henne fick jag lära mig läsa och många goda
reglor i ett dygdigt lefverne.»
Nu började alltså hans uppfostran som sedermera med hjälp och bistånd
av många goda kvinnor skulle föra honom högre på den sociala stegen och
längre från födelsestaden än väl något annat. »Barndomsdagarna förflöto der
i ensamhet, ända till Ryska Kriget 1808, då jag började få några lekkamrater
8 • Släktforskarnas årsbok 2011